Pasklangtan och minibebisar
Nu sitter jag vid Skype och forsoker desperat ringatill Johanna och till Johan men ingen av dem vill prata med mig idag... Typiskt nar det ar precis de tva personerna jag vill prata med mest av allt. Men men...
Idag borjade vi pa neonatalavdelningen, dar alla for tidigt fodda bebisar hamnar. En av de vager bara 750 gram!! Det ar helt sjukt, den lillen ar stor som min handflata. Jag trodde att jag skulle tycka att det var laskigt att bubba omkring pa de sma liven, men det var inte sa otackt som jag trodde. De ar liksom sa sma och mjuka sa att man far bra tag kring magen pa dem. Mysigt, men laskigt pa samma gang.
Naja, en liten trakig uppdatering bara for att sla ihjal lite tid... Fortfarande ingen som vill prata sa nu far jag val ga hemat da. Hoppas ni har det bra dar hemma...
Saknar er hemskt mycket.
Puss
Kiswahili
Liten swahiliparlor:
Jambo - Hej
Shikamoo - Hej (respektfullt till aldre manniskor)
Marahaba - (svar pa shikamoo)
Mambo? - Hur ar laget?
Poa - Bra (svar pa mambo)
Habari (gani/sa asubui/yako)? - Hur ar det (goddag/god morgon/idag da)?
Karibu - Valkommen
Onaomwa nini? - Pa vilket satt at du sjuk?
Onaomwa wapi? - Var har du ont?
Asante (sana) - Tack (sa mycket)
Ninakupenda - Jag alskar dig
Kwa heri - Hej da
Moja, mbili, tatu, nne, tanu, sita, saba, nane, tisa, kumi - Ett, tva, tre... osv.
Lar er for jag kommer att prata swahili nar jag kommer hem ;)
Puss pa er alla!
TSH
Det ar ganska sa ovant att betala 1000 spann for en halvtimme pa internet. Eller 8000 for kinamat. Eller 2000 for en ol... Det dricks ganska sa mycket ol har nere sa en utekvall kanske gar pa en 20000-30000 beroende pa om man kakar och betalar intrade till nagon klubb ocksa.
Priserna later helt astronomiska men faktum ar att en ol bara kostar typ 11 svenska. Det blir billiga sliror har nere.
Safari!!
Pa lordag morgon kom var guide Kent och hamtade oss i en Land Rover som man kunde ta taket av och sen hamtade vi upp var privata kock som vi skulle ha med oss (!) och sen stack vi ivag genom norra Tanzania och akte mot Tarangire. Vi akte in i parken efter lunch och det forsta djuret vi sag var en elefant! Helt otroligt... Sen sag vi giraffer och babianer och Pumba och antiloper och faglar och grejer. Pa natten sov vi i talt och sen akte vi in i samma park igen pa morgonen. Vid lunchtid akte vi vidare mot Twiga Lodge dar vi skulle bo i tva natter. Vi glassade vid pollen resten av dagen och jag brande sonder ryggen, rumpan och laren totalt. Kul att sitta i en skumpande jeep de foljande dagarna? Nae, inte direkt. Dagen efter akte vi iaf till Ngorongoro... Det ar en caldera (kollapsad vulkankrater) som ligger pa 2200 meters hojd. Det var det vackraste stallet jag nagonsin sett, helt makalost vackert. Val nere i kratern sa sag vi en Gepard pa vaaldigt langt avstand och sen sag vi lejon. Snacka om lata djur. De bara lag i graset och gjorde knappt en min at att det stod 15 jeepar fulla med turister.
Maasai
Hej godingar!
Det är svårt mede uppkopplingarna häromkring, så det det blir några inlägg som kommer i klumpar. Jag skriver på min egen dator och postar dem när jag kan...
Anyways. Vi har det bra här i Afrika, men det är såklart lite jobbigt också. Praktiken är verkligen inte vad vi tänkt oss. Vi får inte göra något alls i princip. Vi börjar klockan 8 på morgonen och då är det rapportering en liten stund. Sen ska vi bädda sängar... 35-40 patienter i varierande skick, så det blir många sängar att bädda. Sen spelar det ingen roll om det är en nyopererad som ligger i sängen, den personen ska UPP för att vi ska bädda. Ett annat problem är att de inte har lakan så att vi kan byta åt folk. På avdelningen så ligger det ganska många med fistlar (gångar, hålrum) mellan ändtarmen och vagina, och urinblåsa och vagina. Så allt kommer ur mittenhålet så att säga. Finns inte en chans att hålla tätt liksom. Nåväl, inte ens till de nersölade sängarna som stackars flickor ligger i finns det nya lakan att lägga i. Sen byter de lakan mellan patienter också, hygieniskt värre. Hujja.
Vi får några utflykter nu och då i alla fall. Som det jag skrev om i förra inlägget, (som jag lägger upp samtidigt som detta) där vi badade och det. Vi har även träffat en svensk man som heter Jan här nere. Han bygger skolor åt masajerna så vi fick följa med honom ut till hans by igår och stanna över natten. Oerhört spännande. Lite läskigt också, men det är en annan historia. Alltså, de här masajbarnen är nog det gulligaste jag sett. Jag lägger upp bilder... Igår kväll fick vi följa med in i en lerhydda och därinne var fem-sex barn, en ung mamma och en nyfödd bebis. 4 dagar gammal var han. Vi hoppade upp på sovslafen som fanns i hyddan så att jag satt bredvid mamman och hon gav barnet till mig direkt. Så där satt jag, i en lerhydda på stäppen mitt i Afrika och vaggade ett nyfött masajbarn. Hur ballt är inte det? Tyvärr blev det inget foto på det, men det finns många andra fina bilder! Ska prova lägga upp på Facebook så får ni kika där.
På lördag ska vi på safari förresten! Vi åker med ett bolag som heter Kessey Brothers och vi ska spendera två dagar i nationalparken Tarangeire, en dag i Ngorongoro-kratern och en dag vid Lake Manyara. Jag kommer att få se elefanter :D Iiih!!
Saknar er!
Snåla uppdateringar
Hej allihopa där hemma! Äntligen är vi framme i Afrika. Det blev ett tårdrypande farväl och en evighetslång flygresa, men nu är vi äntligen på plats. Vi kom fram mitt i natten och fick skjuts hem till Doctors Compound där vi ska bo i tre månader. Ylva och jag bor i samma rum i ett hus och i samma hus blor det fyra tyskar, två killar och två tjejer. Jättetrevliga. Första dagen, torsdag, så gick vi till KCMC, sjukhuset där vi ska jobba. Vi fick träffa en kvinna på internationella kontoret och så skulle hon ha en herrans massa dollar. 450 stycken till och med. Det hade ju inte lilla jag tagit ut så vi fick snällt ta en Dalla-dalla ner down town och plocka ut 612000 shilling i 10000 kronorssedlar. STOR bunt pengar...
På fredagen gick vi till sjukhuset igen för att ha våran första dag, men då fick vi träffa Mama Msuya, rektorn för sjuksköterskorna och så fick vi en rundtur på sjukhuset av en av sjuksköterskorna. Snacka om att allt är annorlunda här. Sjukhuset ser lortigt ut, alla ligger blandade i stora salar. Jag är hemsk glad att jag får bo i Svergie med våran underbara sjukvård. Vi lade iaf upp ett schema över våra olika placeringar. Vi börjar på måndag med två veckor på gynekologiavdelningen, sen får vi en veckas ledigt och sen har vi en vecka på obstretik (födslar och sånt). Efter det har vi primärvårdsplaceringen i två veckor och sen går vi på pediatrik i fem veckor. Vi hoppas på att få lite mer ledigt så att vi kan göra lite grejer.
På vår lediga vecka blir det förmodligen en safari tillsammans med Ylvas kille och hennes bästa kompis som kommer hit om ett par veckor. Helst vill jag ju åka på safari med Johan, men det blir lite svårt när han är hemma i Sverige.
På fredagkväll var ju ut på ett ställe som hette Watering Hole, skitläckert ställe mitt ute i ingenstans. Där käkade vi och drack öl. Sen visade de film i bioformat utomhus... Lejonkungen. Helt fantastiskt att se den filmen i landet där den utspelar sig.
Igår, lördag, fick vi följa med Felix och Jonas, killarna som bor med oss och ett par från KCMC (också tyskar) ut i Maasailand. Där mitt ute på stäppen fanns det som en oas med en kristallklar liten flod som kom från en varm källa. Palmer och stora lummiga träd överallt och så helt perfekt turkost badvatten. Underbar lördag.
Nu ska Ylva dra med mig ut på en power walk... Vi ska tydligen bli smala och snygga här nere. Bloggar igen när jag kan.
Saknar er där hemma, speciellt mamma och pappa och framförallt Johan.
Puss!
Tuffa situationer
Sjukhuset ar verkligen inte vad jag vantat mig. Man hade ju forberett sig pa att se en massa hemska saker men som de behandlar patienterna har hade i Sverige kallats for vanvard och i manga fall misshandel. Det finns knappt lakan och manga patienter ligger i nedkissade sangar dag ut och dag in. Det finns ingen som helst respekt for personer hos lakarna. En lakare skrattade at och pekade pa en patient som grat for att hon hade sa ont. Samma lakare skulle operera en 17 arig tjej vars aggstock hade spruckit pga ett utomkvedshavandeskap plus att nagon hade forsokt gora abort pa henne och stuckit in vassa saker och hackat sonder hela livmodern utifran. Hon hade blodit i mer an en manad nar hon till slut var tvungen att komma in akut och bli opererad. Nar hon ligger och vantar pa operation sa kommer den har lakaren fram och borjar skylla pa henne, att det ar hennes eget fel och att hon far skylla sig sjalv. Jag fick ett smarre utbrott och skallde ut honom pa plats, man far inte ha en san manniskosynm som lakare. Stackars liten, hon var ju livradd... Fy.
Man far forsoka avskarma sig sa gott det gar.
Tanzania
Nu ar jag i Afrika och har det underbart. Jag hade skrivit ett jattelangt inlagg pa min egen dator och tankte lagga in bilder och grejer, men pa det har internetcafeet kunde man inte plugga in sin egen dator. Men jag gor det vid ett senare tillfalle.
Vi har det suverant i alla fall. Vi bor i ett litet hus pa nagot som heter Doctors Compound nara sjukhuet KCMC dar vi ska jobba i tre manader. Jag och Ylva delar hus med fyra jattetrevliga tyskar som vi umgatts lite med.
Vi har sett Lejonkungen pa utomhusbio vid en bar mitt i ingenstans som heter Watering Hole. Sa himla haftigt att se den filmen i det land dar den utspelar sig.
Horrni, jag har ju for sjutton ett lokalt telefonnummer har sa kan man smsa med mig om man vill... Jag har 0756911308, sa om ni ska smsa sa skickar ni till +255756911308 :) Bra va?
Nu ska vi ut i varmen igen och se om vi hittar en iskall ol och nagot att ata. Ha det toppen allihopa sa hors vi snart igen.
Puss!!
Hej då Sverige, hej Tanzania!
Det om detta... Nu åker jag ju för sjutton gubbar till Afrika. Ligger här i soffan och kramas med Johan sista timmarna innan vi ska sätta oss i bilen med mamma och pappa och åka till Arlanda. Det har varit jättejobbigt de sista veckorna här hemma, speciellt att lämna Johan. Men på något vis så känns det helt plötsligt bara toppen alltihop. Inte att lämna Johan, men jag oroar mig inte längre. Det roliga i resan överstiger allt det jobbiga, så att det bara bli kuligt kvar. Jag ska träffa Ylva vid kvart över fyra nu på morgonen och planet lyfter 6:20. Då ska vi till Amsterdam först och sen vidare till Kilimanjaro Airport i Tanzania. Sista resan mellan Amsterdam och Tanzania kommer att ta 11 timmar och 10 minuter. Herreminje. Hur ska det gå? Jag har aldrig nånsin flugit så länge förr... Datorn får följa med på planet, lika så Stieg Larsson och Lonely Planet. Det blir nog bra...
Jag kommer att försöka uppdatera här på bloggen så ofta jag kan, och lika så på Facebook såklart.
Nu ska vi öppna en flaska vin och turbogosa sista timmarna. Kommer hem den 16 maj igen förresten, då vet ni.
Hej så länge!
Kolla på ballaste gummistövlarna!!
Kolla på ballaste gummistövlarna!! Nu vill jag vara en liten kis på två bast dagen efter regn... Jag skulle lätt vara coolast på dagis. Booya kids!
Fy fan vad det är grinigt ute hörr
Fy fan vad det är grinigt ute hörrni! Kallt, rått och jävligt. På väg till praktiken nu, sista veckan innan de varmare breddgraderna hägrar. Tror ni att jag skrivit den där långa jäkla rapporten än då? Nope. Har jag fått visumet än? Nix. Har jag börjat tänka på packning? Icke. Vojne, vojne...
Ikväll vart det käk och hockey på
Ikväll vart det käk och hockey på Cheers... Trevligt avbrott i vardagen. Det går bra på praktiken förresten! Jag trivs jättebra men börjar bli väldigt stressad över allting. Inte stressad som i att jag har bråttom, en annan form av stress. Resan närmar sig med stormsteg och det är en massa praktiska detaljer kvar att fixa. Plus att jag måste fixa en grej till skolan. Men men, det är bara att ta en Omeprazol till och se glad ut, snart är ju åtminstone vintern ur vägen...
Äldrevårdspraktik
Världens bästa pojkvän
Min pojkvän hade en överraskning när jag kom hem igår. Han hade bakat en hel långpanna med chokladkaka som han hade ett lager chokladfudge på. Hur chokladigt och gott som helst. Att han sedan kan göra varm chokladsås gör honom definitivt inte sämre. Choklad det är en svaghet för mig och han vet precis hur man får mig att falla pladask. Yummie!
En komplett guide till diskningens alla hemligheter
Jag har återigen bestigit Mount Dirtydish. Den här gången var det högt och terrängen var svårforcerad, men jag var bra förberedd och hade bra planering, organisation och utrustning. Eftersom jag är den bästa diskerskan i norra Europa så följer här en komplett guide till hur man bäst tar sig upp på topparnas topp.
Man börjar med att reka. Detta gör man för att se omfattningen av den uppgift man precis tagit sig an. Sen får man börja röja.
Man ser först till att arbetsytorna är rena och tomma.
Sedan grupperar man pinalerna på en närliggande yta. Glas för sig, tallrikar för sig, bestick för sig, och... Ja, ni förstår poängen.
Sedan sätter man igång med arbetet. Här fungerar någon skön musik bra som sällskap. Mitt val idag var den här Disklistan. Här trängs Tom Waits med Etta James och Bossen.
Man fyller sedan upp ett diskställ i taget. Detta kan kännas övermäktigt, men häng i, du orkar mer än du tror. Viktigt att komma ihåg är att byta vatten då och då eftersom diskvattnet lätt blir smutsigt. Och det är ju dumt att försöka få ren något i smutsigt vatten, eller hur?
Beroende på dagsform och altitud på dagens diskberg kan det nu vara dags för en kopp kaffe och en puss från din partner. 
Sedan är det dags att hugga i en gång till och plocka in den diskade disken i skåpen så att man har en helt fri arbetsyta för etapp 2.
Att diska vinglas kan vara lite knivigt så här krävs finess. Det gäller att vara riktigt försiktig med disksvampen så att man inte får det här resultatet.
När det kommer till torkning av vinglas så är det bäst om man tar en kökshandduk och lägger ut på lämplig yta för att sedan ställa de färdigdiskade glasen upp och ner på den. Om man ställer vinglas i diskställlet så stannar nämligen en liten mängd vatten kvar i glaset och man får lätt en kalkavlagring på glaskanten som är svår att få bort.
En viktig sak att ha med sig är att inte lägga ner mordvapnen i diskhon tillsammans med de övriga besticken, man kan lätt stoppa ner handen hel och sedan dra upp den sönderskuren. Obra. Diska därför alltid vassa knivar för sig.
Efter en tids sjåande är sista laddningen diskad och man får ge sig själv en klapp på kinden och tummen upp för väl utfört arbete.
