Sanna Henning

Det hör inte till vanligheterna att jag går på biograf, men när en film får tretton Oscarnomineringar och det är en het man i huvudrollen så är det svårt att hålla sig borta. Jag drog med mig pappa och mamma (som tack för sällskapet till Ume) och gick på The Curious Case of Benjamin Button.
Oh. My. God.
Jesus Christ.
God damn.
Holy crap.
B-E-A-utiful.

Fantastisk film, men jag måste varna för vätskebrist. Som jag grät där på bion har jag inte gråtit på... ja, jag vet tamejsjuttsiken inte... evigheter. Jag kände mig helt tom efteråt, en jättefin känsla faktiskt. Det är konstigt hur det är med gråt egentligen.
Ni vet ju att jag är är, i brist på annat ord, lycklig, Men på något vis var det något som slog an en sträng i mig, jag blev hemskt ledsen, inte över filmen, utan det var något annat. Jag kan inte sätta fingret på vad det var/är men jag tror att det är något som saknas eller fattas på något vis. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, men jag har haft ett enormt närhetsbehov efter filmen, jag vaknade till och med inatt och grät.
Kanske att det är mitt halva vinglas som talar, men ska man verkligen känna sig ensam när man egentligen har det så bra?

Jag ger er en låt vars känsla speglar hur jag känner mig just nu. Med risk för upprepning ger jag er, Freddie Wadling.

Ge mig en stol i dressinen eller 1a-klass och jag kommer att sopa mattan med de i det andra tåget.
8 poäng - Brisbane, check!
Dingo, check!
Outback och Digeridoo, check!
8 poäng - Genéve, check!
Creedence Clearwater Revival, Lynyrd Skynyrd och Deep Purple, check!
Terabyte, check!

Come on Oldsberg, give me a hard one!

Nedräkning till The Lost Saturday: ... Eh, det behövs inte. ÄNTLIGEN!!

Vi gick loss med kameran, jag är för påverkad av snurresaften för att skriva. Bilderna får tala sitt eget språk. Vi kommer att befinna oss på Goya inatt om ni vill ta del av våran suveräna kväll.








Det är ingen modeblogg, men badoonkadoonkdoonk vilken outfit jag lyckades rafsa ihop!

Nedräkning till The Lost Saturday: 2 dagar kvar...



     

Innehållsförteckning: Vatten, fulkornsmjöl från råg, vetemjöl, fett från nöt, blodpulver från nöt och gris, socker, nötkött (4%), koksalt, bindväv från nöt, kryddor, arom och konserveringsmedel.

Nedräkning till The Lost Saturday: 5 dagar kvar...

Jag är nog inte ett hopplöst fall ändå. Nähädu.
I alla år har jag haft svårt för matte. Mattelektionerna har varit pest och pina och jag har mått dåligt inför matteprov i alla år. Idag, äntligen, tror jag att det har lossnat! Jag har suttit med uppgifter liknande den i det tidigare inlägget hela dagen och jag fattar. Helt otroligt, men jag fattar hur det funkar! Det är till och med ganska lätt - ta i trä.
Jag tror att det handlar om att släppa kontrollen lite. Mitt problem med matte tror jag har varit att jag vill veta exakt varför jag gör en viss sak. Varför jag multiplicerar det ena med det andra i en ekvation tex. Jag har inte kunnat nöja mig med att om jag bara gör så, så fungerar det och blir rätt. Idag så insåg jag att jag inte kommer att fatta hur en korsmultiplicering funkar och tillät mig själv att bara göra det istället. Tadaa - succé!

5. En patient skall få neostigmin för att häva relaxeringen efter narkos. Neostigminet finns i ett

kombinationspreparat som heter Robinul-Neostigmine och som innehåller neostigminetylsulfat

(neostigmin) 2,5 mg/ml och glycopyrronbromid 0,5 mg/ml. Patienten skall få 2 mg neostigmin.

a. hur många ml Robinul-Neostigmine ger du?

b. Hur många mg glycopyrronbromid kommer patienten då att få

Sånt här sitter jag och sliter med inför tentan imorgon. Ingen miniräknade tillåts och man måste ha 100% rätt på tentan för att bli godkänd.
Om det är lite press på mig nu?! Nää... Inte ett dugg.

Hilfe.

"Panikångest, känsla av svår ångest, panik och ofta rädsla för sitt liv som uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning. Uppstår ofta i pressade situationer men kan för vissa komma till synes oväntat. Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, känsla av att hjärtat stannar eller tro att man håller på att dö."... "Känslan av att dö, eller att hålla på att dö, är ofta så stark att..." (Citerat från Wikipedia)

Kul morgon... Tack gode gud för Sobril.

Idag har det kollats på små studentlägenheter med miniugnar i Sätra. Inte åt mig alltså... Johan är lite trött på att bo med sitt stora fönster ut mot allmänhetens beskådan, så vi har irrat runt i Sätra och kollat på andra alternativ åt honom. Fy bubblan för studentbostäder säger jag bara! Huvva. Små, trånga, illaluktande med galet skumma planlösningar. Nähädutacken! Jag är glad för min fina etta på Brynäs, men gräset är ju alltid grönare på andra sidan så jag fick eld i baken av lägenhetsjakten idag så nu är jag också på jakt efter ett nytt krypin. Jag vill ha en tvåa med balle. Kanske kan tänka mig en 1,5a, MED balle.
Ingen balle - ingen affär, som jag brukar säga.

Förresten, jag är kvar på basecamp. Suck.

Ok... Simpsons på tv. Ett schysst rödvin i strupen. En ursöt jycke som sover med hakan på mitt ben. Lite ostisar. Sämre kan man ju ha det. Synd att Johan inte är här, det hade varit mysigt. Men måste man försvara sitt hockeylags ära på en svinkall utomhusrink så måste man. Då får jag sitta här ensam... Liggandes i soffan. Bägge kuddarna alldeles själv. Hunden som myser med mig, mig, mig och bara mig. Ingen som klagar på den unkna doften av ostbågarna. Hoppas att Johans lag vinner, gärna efter förlängning.