Vi pratar naglar. Linda har långa
Vi pratar naglar. Linda har långa naglar, Sanna har korta. Från och med idag så ska jag spara ut dem. Bli lite kvinnlig igen, det var ett tag sen. Återkommer om ett par veckor med resultatet. Till dess så får ni säga ert, vad är snyggast, långa naglar eller korta? Nu - mera vin.
Då var det dags igen...
Då var det dags igen...
Nu blir jag queen of the night.
Kolla den här skönheten! 180 ljuvliga centimeter. Nu fattas det bara ett sovrum och någon att dela sängen med...
Så typiskt mig.
Det här beteendet är så typiskt mig så att det knappt är sant. Jag håller på att röja undan här i lägenheten. Sorterar kläder, ska dammsuga och torka golven och lite sånt. Mitt i allt så försöker jag fundera ut något så att jag kan slippa detta trök en liten stund. Då får jag den brillianta idén att jag ska blogga om att jag inte borde blogga. Så här sitter jag och skriver ett inlägg som handlar om att jag inte borde skriva just detta inlägg och hur jag kom på idén att jag skulle skriva det.
Självdisciplin... Huh? Vad sjutton är det?
Dubbelbinge.
Idag ska det donas. Vi ska till IKEA och köpa en bäddmadrass och lakan. Kanske ett par kuddar till också. Fasiken, det kommer att bli så bra.
Idag är jag en glad Sanna. En glad Sanna är en bra Sanna.
♥
Tacobrön.
Tacobrön.
Jävla nötter.
Ingen kan väl ha undgått att höra om muskothistorien. Ett recept i en tidning hade blivit fel. I receptet så skulle det ha stått 2 krm (kryddmått) muskot. Istället stod det 20 nötter.
Det var någon som hade bakat kakan efter receptet och 4 personer hade insjuknat i förgiftningsliknande symptom. (För er som inte vet, så är muskotnöten giftig i stora mängder).
Sure, jag kan förstå att folk inte har så himla stor kunskap om mängder och självklart läser recepten och gör exakt lika som det står.
Saken är den med muskotnötter att det inte är det lättaste att ta fel på. Muskotnöten säjs nämligen som en krygga i påse. EN NÖT PER PÅSE! Nöten (haha) som hade gjort kakan måste alltså ha köpt 20!! påsar.
Snacka om nöt för nöt.
Fredag i städandets tecken.
Jag försöker vara nyttig idag. Jag har diskat undan Mount Dirtydish. Lagat mig lite käk...
Schnitzel med ost och en fräsch grönsallad.
Gött som fan.
Nu ska jag fortsätta med städningen här, sen blir det lite ommöblering och gardininköp. Jag ska också köpa mig ett tygstycke, av detta tydstycke skall det tillverkas ett överkast. Dubbelsäng på gång!
Jaha.
Kommer ni ihåg att jag var i Tallinn med famijen i början av augusti? När vi kom hem till Sverige igen efter resan så såg vi detta ekipage. Lite roligt var det väl andå?
Fel, fel, fel, nollan.
Nu ska jag till skolan, wish me luck.
Here we go again.
Here we go again.
Så här kul har jag det idag. Suck!
Så här kul har jag det idag. Suck! Styrdokument och förordningar. Rädda mig någon!
I brist på annat. Dåligt med greje
I brist på annat. Dåligt med grejer att blogga om, men har jag lovat er inlägg så får ni inlägg, så jag bloggar när jag kissar, Sorry!
Jahaja, får jag inte tummen ur att
Jahaja, får jag inte tummen ur att blogga när man är hemma så får jag väl se till att mobilblogga i alla fall. Minst tre till blir det ikväll, så att jag tar igen lite. Nu är det korv och bärsa ute i det fria. Har skola imorgon, men jag tänkte se till att bli dräggfull ikväll ändå. In i dimman...
Brännässlor.
Jag och Karin tog en stilla cykeltur hem efter att vi varit på Baracken vid HIG nyss. Vi båda kände att det tryckte på lite, så vi tog ett gemensamt beslut att stanna och lätta lite på trycket efter all öl som vi inmundigat tidigare under kvällen. Vi sitter där, på huk, i godan ro och snackar skit och pinkar lite. Rätt som det är så känner jag att det sticks lite på rumpestumpen. Det sticks rätt rejält i ändalykten om jag ska vara helt ärlig med er (och det ska jag väl?). Lite berusad är jag och tänkte inte så mycket mer på det, det är väl en busk-fan och bråkar tänkte jag. Nähädå, inte alls. Det är en förbannad jävla brännässla som kivas. Jahajamantackar.
Nu ska babianarslet sova, grupparbete imorgon klockan tio, hoppas att rumpitschkan har blitt mindre kliig då, annars blir det till att ikläda sig mysbrallor och ett leende bara.
Natti.
Nuså, nollor.
Nollningen är i full gång. Det är full huggning på HIG (Högskolan i Gävle, för er oinvigda) just nu ska ni veta. Så är ni sugna på spektakel utan dess like så ta en prommenix förbi skolan så får ni säker se än det ena och än det andra.
Nu har jag precis kommit hem från en kväll på Röda BARacken och ska dimpa i säng tänkte jag. Dags för skola imorgon nämligen, 8.30-17, det är inte nådigt med det är bara att hugga i och se glad ut. Partaj hela nätterna i alla fall, så jag behöver inte hänga läpp för det inte.
Nej, nu har jag inte tid med er något mer ikväll - min sköna säng kallar.
Godnatt mina kära vänner och ha en fantastiskt bra natt, det ska jag ha.
Puss på er alla!
Hårdarbetande nollor.
Hårdarbetande nollor.
Nu blir det en snabbis med er.
Gissar att jag kommer att fylleblogga inatt när jag kommer hem. Eller mobilblogga om jag är på riktigt fint humör.
Adjöken!
Den goda samariten.
Mamma och pappa har alltid pysslat och donat åt oss ungar hemma. De har tvättat och diskat och lagat mat och torkat och dammsugit och putsat. Men idag är det minsann jag som tänk ge tillbaka lite. Jag är hemma hos päronen nu medan de är på jobbet. Jag tvättar all tvätt i tvättstugan, viker och sorterar all tvätt som redan hänger där. Jag har plockat i och ur diskmaskinen och torkat ytorna i köket. Jag funderar på om jag ska ha någon middag färdig till de kommer hem, men jag vet inte om de har planerat att vi ska käka hos farmor och farfar ikväll, så jag pausar nog middagen lite och försöker luska ut hur de har tänkt. Nu ska jag dricka ur kaffet här och fortsätta pyssla.
Har en känsla av att jag kommer att somna med gott samvete ikväll.
Särskrivningsbonanza...
...eller den lille dyslektikern.
Kalla mig språkpolis om ni vill, men jag tänker kämpa för den korrekta svenskan. Ni kanske kommer ihåg att jag tidigare skrivit ett blogginlägg om det skrivna språket? Om inte så kan ni läsa det här.
Jag reagerar alltid starkt på när folk särskriver ord. Brunhårig sjuksköterska kan bli till en brun hårig sjuk sköterska. Skitbra blir allt som oftast skit bra. Eller jätte snygg. Eller lång ärmad tröja. Listan kan göras oändlig och pappa och jag pratade häromdagen om varför detta är så vanligt. Beror det på ignorans, dumhet eller på engelskans inflytande på vårat språk?
Pappa tror att det är för att folk helt enkelt inte bryr sig. Men jag har ändå svårt att greppa detta. Är det någon av er som kommer ihåg om man pratade om sånt här så svenskan i skolan? Jag har inget direkt minne av det, det kanske kan bero på att jag har fått lära mig korrekt från barnsben och därför inte lade så stor vikt vid dessa lektioner eller är det helt enkelt så att man inte pratade om detta problem i skolan? Att svensklärarna hade för stort överseende?
Exemplen på särskrivning är många, speciellt i bloggvärlden där gemene man har fått tillgång till ett enormt forum. Linda Rosing är expert på det här med särskrivningar. Jag tänker inte skriva något citat från hennes blogg, men läs gärna själva. Menyer, bloggar, skyltar och nu även, till min stora förskräckelse, till och med i dagstidningarna! Det är inte ofta, men ibland smyger det sig in någon liten jävel där också. Kanske bara horungar iofs, men även om det är så så borde korrekturläsaren gjort något åt det.
Ämnet kan diskuteras i det oändliga, jag låter ofta wikipedia göra mycket av jobbet åt mig, så även ikväll.
Läs vad wiki har att säga om särskrivning.
Så, mina kära vänner, vad har ni att säga om det hela? Retar det er också, eller tycker ni att jag inte borde bry mig så mycket? Skriv, kommentera vettja. Jag vet att ni kan, kom igen nu!
2x utgång.
Efter filmen och godiset och förhållandesnacket så joinade jag Emma och så gick vi på kalas. Det var bara ett litet kalas, men det var rätt trevligt ändå. Två fisherman, en shot Mintu och en halv öl bidde det. Det puttade inte till marken det minsta, jag blev inte ens salongs för fan. Men, jag är ju inte den som är den, så jag höll igång rätt rejält på Slicks dansgolv ändå jag. Sen blev det den obligatoriska cheeseburgaren och en lugn cykeltur hem.
Lördagen började bra, jag sov till kvart i två tror jag. Då ringde lilla mamsen och undrade om jag ville följa med till Strömsbergs bruk och sen vidare till farmor och farfar. Självklart tänkte jag, fika säger man ju aldrig nej till. Sagt och gjort, jag stuvade in min förkylda lekamen i bilen och så bar det av. Mysig dag på det hela taget.
När vi som bäst satt och fikade så ramlade det in ett sms från balla Karin, jag skulle minsann med ut ikväll, sådeså! Jahapp, jag frågade lite försynt mamma och pappa om det inte möjligtvis var så att de hade en liten flaska vin över. "Vi har redan varit på systemet åt dig idag på förmiddagen, vi misstänkte att du skulle ut och visste att du inte har så mycket pengar, så det finns redan en flaska vin hemma åt dig." säger mamma. Har jag inte de absolut bästa föräldrarna i världen? Som jag har...
Jag drog på mig en klänning och guldpjuxen och knallade över till Karin och gjorde mig vacker sen tog vi bilen till Sannes fina lägenhet. Gosh så fint hon har det! Helt underbar liten läghenhet. Det blev en riktig tjejkväll. Jag, Karin, Sanne och Josefine drack vin och pratade en massa goja som vanligt. Kalasmysigt tjejer, tack för igår. Det var längesen jag hade så pass trevligt faktiskt. Kvällen avslutades på samma dansgolv som kvällen innan och jag och Karin knallade hemåt Brynäs till.
Nu ska jag trycka i mig lite mat och så ska jag försöka blogga lite mer ikväll.
♥
15 minuter kvar.
Sista rycket.
Nu är det snart dags att lämna det här sjunkande skeppet.
Mellan klockan sju nollnoll och tolv fyrtiofem jobbar (läs slavar) jag de sista timmarna här på Eniro 118118 AB.
Gissa om det känns bra? Jag känner en sån oerhörd lycka idag så att det är svårt att jämföra med något annat. Snart är jag fri! Det känns ungefär som jag tror att det skulle kännas att bli utsläppt ur fängelset efter ett långt straff - man är oerhört lättad att skiten är över samtidigt som man ändå ger sig ut ur någon sorts bisarr trygghet. Det är ju ändå här som jag spenderat större delen av mitt liv det senaste året. i början gillade jag verkligen jobbet och tänkte att "nu har jag kommit rätt", men allt eftersom tiden led så har jag börjat känna pressen från alla siffror och mätningar. Självständigt arbete - visst. Frihet under ansvar? Inte en chans.
Men nu är det slut! (Här skrev jag att det var med blandade känslor jag lämnar Eniro klockan kvar i ett idag, men jag insåg att det var dumt att lura både mig själv och er i min egen blogg, så jag raderade det.)
Nu är det bara nedräkning och lite kunder kvar. Många gånger så är det trevliga kunder som hållit mig flytande, och självklart kollegorna här i Gävle och runt om i landet också.
Så, detta är till er, mina kollegor;
Tusen tack!
(Men det är jävligt skönt att slippa skiten nu)
Sanna signing out,
Hej då klart slut, Gävle slut.
Enligt min mamma så snarkar pappa
Enligt min mamma så snarkar pappa som en ko - fladdrigt. Eh, va?!
Ord är överflödiga.
Han för ett herrans liv den där Göran Persson.
Jag har faktiskt aldrig, som många andra, haft något särskilt emot Herr Persson. Mycket av det negativa mot honom har ju handlat om hans vikt och om utseendet skulle vara det som bestämmer hur någon sköter sitt jobb så skulle ju inte Microsoft gå så bra kanske. Jag vill inte gå in på de politiska aspekterna, jag vet nämligen inte riktigt var jag står längre, men det hör inte till diskussionen just nu ändå. Sådeså!
Jag har som sagt inte haft något mot honom, tills igår.
En drygare människa får man leta med ljus och lykta efter. Baske mig den värsta översittare jag sett.
För det första så hade han inte en aning om vilken kanal han filmade för. -Här på sexan, eller trean, tvåan ettan eller nian... (Inte ett direkt citat, men han tjabblade om en hel drös med felaktiga kanaler).
För det andra så var tydligen det första han hade sagt till Filip och Fredrik när de skulle heja på honom i logen innan inspelningen; -Ni ser ut som fjantar. Sen så kläcker han ur sig något i likhet med; -Töntar som er.
Vadan detta ohyggliga beteende? Vilket svin rent ut sagt. Det minsta man kan begära är väl ändå att karln kan ta reda på vilken i vilken kanal programmet ska sändas.
Jävla översittare, nu blir jag nästan ilsk här känner jag. Han är tamejfasiken inte värd besväret, ni får se ett YT-klipp istället. Först sitter han och är kaxig över att han verkligen tycker om så många andliga sånger, sen sliter Fredrik fram gitarren och ska ha sjunga lite. Vår käre Herr Persson ska sjunga med... Ja, ni lär ju se spektaklet med egna ögon.
Avklarad uppkörning och kö på text.
Jag klarade min uppkörning för taxilegitimation idag! Yeeyh. Känna apbra ju. Skönt att ha alla prov avklarade, nu är det bara gatorna som måste pluggas in. Huja, ser inte fram emot att sitta och studera en karta in i fördärvet. Men vad gör man inte för lite extra kulor i plånkan?
Jag får inte ha namnsdag längre.
Idag har Susanna namnsdag. Fram till 2001 så var det min dag också, men inte nu längre. Bara Sanna räknas inte längre.
Grattis då alla ni Susannor där ute. Bry er inte om mig inte...
Jag tänker i alla fall ge mig själv en stor namnsdagskram nu. För det var min dag, förut.
Jag kanske ska organisera mig.
En bloggbok helt enkelt. Den ska vara utan rader och så ska det sitta en schysst penna vid den. Jag ska klottra och pilla och dona med min lilla bloggbok. My precious... Grrrrhalggh.
Sannas lilla röda kanske?
Kan man vara beroende av något man inte ens har fått smak på?
Jag är fan inte klok på fläck. Geez...
Lenny Kravitz
Den här låten får knyta ihop lilla säcken för idag.
God natt.
Att dofta, eller att inte dofta.
En annan grej med dofter så är det ju att man har så pass starka doftminnen. Herrdofter är ju makalöst minnesframkallande. När man går på en parfymavdelning och sniffar på en massa godis så får jag ofta för mig att jag ska lukta lite på parfymer som killar i mitt liv har använt sig av. Smart? Njä, kanske inte, men jäkligt mäktigt ändå.
En liten jävla sekund av en doft kan få magen att knyta ihop sig till en liten boll som inte ens vill vara där. En bråkig liten lortig baseball på fel ställe. Ändå kan jag inte låta bli att "bara lukta lite" och minnen och känslor bara kommer flygande upp till ytan igen. Kan vara lite mysigt också faktiskt.
Appropå det, hur doftar ni kära läsare?
Dessa godingar delar plats i mitt badrumsskåp i alla fall.
Vill inte.
Goddagens Herr Ågren.
Fish.
And so as I patrol in the valley of the shadow of the tricolour I must fear evil
For I am but mortal and mortals can only die
Asking questions, pleading answers from the nameless faceless watchers
That parade the carpeted corridors of whitehall
Who orders desecration, mutilation, verbal masturbation in the guarded bureaucratic wombs
Minister, minister care for your children
Order them not into damnation
To eliminate those who would trespass against you
For whose is the kingdom, the power, the glory for ever and ever
Amen
Amen
Amen
Amen
Amen
Amen
Amen
Halt who goes there! - death!!
Approach ... friend
Från spåret Forgotten Sons på Marillions album Script for a jesters tears.
Ni borde lyssna på Marillon förresten!
Misplaced Childhood och Script for a jesters tears är de album jag tycker är bäst.
Nu är Åskar framme igen.
Igår var jag nere på Cityfesten, detta jippo som går av stapeln en gång per år här i stan. Ni såg ju bilden på mitt sällskap, grabbarna grus och lilla jag. Grym combo.
Nu visar Åskar sitt fula plyte lite extra, nu ska jag gömma mig ett tag.
Hej och hå.
Det här är mina grabbs, mitt sälls
Det här är mina grabbs, mitt sällskap för kvällen. Öl skall drickas, danser skall dansas och dräggfylla ska uppnås. In i dimman...
Galna familjen.
Galna familjen.
Jag sitter och fikar hos mamma och
Jag sitter och fikar hos mamma och pappa. Vi jämför kroppsdelar, mammas vänstra lillfinger är inte lika tjockt som hennes högra. Mitt högra bröst är inte lika stort som mitt vänstra när jag har mens, och plötsligt utbrister min käre far, som dittills inte haft något inlägg i debatten, "Min snorre är inte lika stor." Någon som har något bra svar på detta? Mottages tacksamt.
Musiktips.
Sen har vi Ray LaMontagne. En till fantastisk musiker. Ett smakprov, sen får ni leta mer själva. Det är värt det. Lätt!
Mamma Mia.
Det var en sån där film. Ni vet en sån film som liksom ställer till det. Som får en att tänka efter. Som får en att kanske tvivla lite på sin situation.
Jag skiter nog i att bli syrra, jag vill ju inte ändå. Jag drar till Grekland och köper ett litet pensionat istället. Japp, så blir det! Någon som ska med?
Efterfilm.
Äntligen! Det tog sin lilla tid att ladda upp filmen, men nu är den klar.
Ni kan ju bortse från tidsangivelsen jag ger. Jag skulle säga 45 minuter, som iofs också var felaktigt, men så slänger jag in en extra timme där. Jag skuller på näringsbrist och mensvärk.
Nu ska jag råda bot på bägge två. Ska käka lite frulle (samma som middagen) och knapra piller.
Ha en fin dag hörrni!
Min middag. Nu blir inte mamma gla
Min middag. Nu blir inte mamma glad.
Efter städningen.
Före städning.
Nu ska jag prova något nytt. Jag måste, som ni ser, städa undan här. Det ser rent ut sagt förjävligt ut här.
Jag är kass på att få tummen ur och sätta igång med något tråkigt. Men jag tänkte att jag gör ett städinlägg här på bloggen, sen sätter jag igång. Jag ska minsann visa hur snabbt det kan gå, bara jag lägger manken till.
Snart, mycket snart, kommer det ett inlägg till, med efterbilder. Tyvärr tar det en sjujäkla tid att lägga upp bilder här, men jag börjar ladda upp dem så fort jag är klar så ska vi se hur snabbt det gick att få det fint. Nu stängs tvn av och Coldplay spelas på högsta volym.
Klockan är nu 20.29...
Onsdagslunch med jobbtjejerna.
Jag ligger fortfarande i sängen. Jag har inte ens satt ner en fot på golvet, jag bara sträckte mig efter datorn och nu ligger jag här. Med monstermensvärk och en knölig hals.
Japp, du läste rätt, knölig var ordet. Det känns som om någon har fått in ett klockrent karateslag på halsen så att det blivit alldeles förfärligt knöligt och dant. Uschiamej. Men det är bara att vita ihop och komma igen det serru! Don't stop me now.
Hur känns det när man är på väg att få halsfluss?
Nej, nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och bli lite vacker, ska nämligen käka lunch med Emma, Sara och Karin A.
BIlder från Tallinn var det ja... senare.
Schysst resa, kass stad.
Jag har varit i Tallinn med familjen. I söndags satte vi oss på bussen och åkte ner till Stockholm för att kliva på båten till Tallinn. MS Victoria hette hon, båten alltså. Det var skönt att få umgås med hela familjen i ett par dygn. Bara vi fem. Inget bråk, inget tjafs, bara en enda stor galen familj.
Tallinn var den sorgligaste ursäkten till stad jag någonsin sett. Sure, de gamla delarna av staden var jättemysiga. Påminde lite lite grann om Visby. Jag har en massa bilder, men de får komma imorgon.
Nu ligger jag i soffan hemma hos mamma och pappa, kan ju lika gärna ligga där och dega som att jag ligger ensam i min egen soffa och degar.
Slutet på Morden i Midsomer på tv nu.
Bilder på Tallinn kommer imorgon.
Godnatt
♥
Cupcake.
Cupcake.
Yrkesval.
Here we go again.
Imorgon (läs senare idag) ska jag blogga på allvar igen. Nykter. Bra där.
Godnatt kära vänner.
♥
