Fru Anka

Det var nog fler än mig som såg Svenska Hollywoodfruar ikväll. Officiellt så har jag pluggat hela kvällen... Hrm. Anyways. Stackas människa, den där Anna Anka. Hon sitter och berättar att hon jämt måste följa med sin make Paul Anka när han åker nånstans. Hon ska sitta uppiffad i publiken under alla hans shower, hon får inte ens vara kvar på hotellrummet och kolla på film eller nåt och vänta på honom. Fy fabian, hon verkade uppriktigt ledsen över att hon inte ens har ett val. Slav skulle jag vilja kalla henne... Tragiskt.


Läskigt om kroppen

Visste ni att det finns något som heter spontan amputation? Det är när tex en tå dör på grund av cirkulationsfel och helt enkelt trillar av. Härligt.

Springning

Det är några som springer på tvåan just nu. De ska tydligen springa 2600 meter, det låter långt tycker jag. Det som är så roligt är att det är 9 svarta killar och en vit. Han den vita ligger bakom de andra grabbarna i klungan. Rätt långt bakom. Varför är svarta bättre på sånt? En anna grej som också är rolig är att sex av dem har lika kläder, troligen från samma land alltså. De här sex killarna springer först. Det hela är alltså väldigt tydligt uppdelat; sex svarta killar i orangegråa kläder längst fram, några andra svarta killar med olika kläder i mitten och en ensam vit långskånk längst bak. Kan någon förklara denna uppdelning för mig? Varför i hela fridens namn är man snabbare om man har orangegråa kläder och har mörk hud?

Förriti'n

Jag har en pensionärseftermiddag i min ensamhet. Kaffe, kaka och matiné från 1956 - Lilla Fridolf och jag. Tänk om man varit svartvit, det verkar så mysigt liksom. Gå ner till kiosken "för att köpa gotta", gamla hederliga leksaksaffärer med lösa leksaker på hyllorna. Fem liter specialmjölk för 3.10. Ska man ha kött så får man gå ner till slaktar'n. You get the drill.
Om det varit fler läsare på den här lilla bloggen så hade det kanske varit någon militant feminist som skulle gormat för full hals om kvinnorätt och hemmafruar och jämställdhet och  ditten och datten. Men vet ni, jag tycker att det låter skönt att vara hemmafru...

Redan resfeber

Jag ska ju som bekant till Tanzania på vårkanten 2010. Tre månader kommer jag att vara borta. Det är lång tid och jag har redan börjat fundera över en massa praktiska saker, och känslomässiga såklart.

* När åker vi? När kommer vi hem?

* Hur gör jag med lägenheten här hemma? Hyra ut eller låta stå? Lutar verkligen mot att inte hyra ut den, känns inte riktigt bekvämt att veta att någon annan sover i min säng, sitter i min soffa, använder mitt kök. Bajsar på min toalett...

* Hur gör jag med räkningarna här hemma? Jag har Nordea och då måste man ha kontokortet isatt i dosan för att betala räkningar osv. Men kortet måste jag ha med mig, och räkningarna kommer hem i brevlådan med OCR-nummer och allt. Autogiro eller e-faktura måste fixas.

* Jag har ett abonnemang från 3, internet och telefon. Det är ändå några hundringar i månaden, går det att pausa?

* Hur gör man med telefon där nere? Tanzanianskt kontantkort kanske, men då måste jag ha en ny mobil eftersom min är bunden till 3.

* Hur bor vi där nere? Mat? Tvätta?

* Kommer vi att jobba hela tiden under 12 veckor eller kommer vi att ha någon ledighet så att man får se elefanter eller Zanzibar?

* Vaccinationer? Vilka behövs och hur fasen ska jag ha råd med alla dem? Har redan vaccinerat mig för 1000 spänn och den räkningen kommer att byggas på när det kommer till fler sprutor.

* Kan mamma, pappa och Johan komma och hälsa på?

Fasen, det börjar gnaga rätt rejält det här... Tur att jag ändå vill åka så fort som möjligt, helst igår.

Zlatte!

Igår blev det tjo och tjim. I alla fall i slutet när Zlatan fixade biffen. Jag stod upp. Angelica stod upp. Jag skrek. Angelica gormade. Zlatan gjorde mål och vi exploderade lite båda två. Stackars grannen under... Sen tog vi en öl till och jag glömde allt om det där, som jag skrev. Utgången var väl lite sådär, det är inte så roligt att gå ut längre känns det som. Shakeade med Marco och träffade på John, stockholmarn ni vet, trevligt.
Lyckades få ett nyss smeknamn också; larmcentralen. Förra helgen när vi var på väg från krogen jag och Angelica så gick vi förbi Goya, sidan mot stortorget där, och där låg en kille nedanför fönstret och kved. Han hade trillat ut och gjort illa foten rätt rejält. Vi ringde 112 så att någon skulle komma och ta hand om stackarn. Igår så knallade vi rätt in i ett stort slagsmål utanför Church street. Någon stackare låg på marken och blev påpucklad av ett helt gäng grabbar. En cykel kom flygandes. Då ringde jag 112 igen så att någon skulle komma och ta hand om den stackarn också. Det är rätt ballt ändå att man har så mycket "makt" med en mobil. Ett litet 20 sekunderssamtal och vips så har man tillkallat två polisbilar och en piketbuss. Schysst. Tänk om det makten kunde sträcka sig längre och på det personliga planet. Ett litet samtal och vips så hade man mat på bordet eller en hyrfilm eller en påse chips och en cola...

Fotboll

Ikväll är det alltså fotboll. Sverige - Ungern. Jag är ju som bekant inte helt insatt i det här med sport va, men när det vankas fotboll (eller hockey) och det är bestämt att jag minsann ska kolla, ja då blir jag fanatisk istället. Jag skriker och tjoar och skäller ut domaren efter noter, precis som jag sett de stora pojkarna (Angelica) göra. Man kan säga att jag lägger ner själ och hjärta i det när jag väl kollar. Att se mig både under och efter en match kan bli en förvirrande upplevelse. Det kan tyckas konstigt att jag, när matchen är över, rycker på axlarna tänker ; Vilka var det som spelade, och vad, nu igen? Hmm... Äh, jaja skitsamma. Skåål för tusan! och inte bryr mig för fem öre vilka som faktiskt vann.
Det är ju faktiskt bara ett gäng pojkar som springer efter och sparkar på en luftfylld läder(plast)kula. Kan inte alla få en varsin boll istället så slipper de tjivas om en och samma boll allihopa?

11 timmars

...taxikneg alltså. Det känns ju fantastiskt att komma tillbaka efter semester och nollning, när man inte jobbat på en månad, att hoppa in och köra ett riktigt graveyard shift. 16-03 och plugg stora delar av dagen innan det. Rätt lugnt på gatorna igår. Hörrni, ni får börja åka lite mer taxi så att jag har något att göra på nätterna! Konstigt nog gick det förvånansvärt bra att köra. Det var inte så farligt som jag minns det. Kanske kan ha något att göra med de nära 700 kronorna jag sopade in i dricks.
I'm gettin' me a new pair of shoes! Välbehövligt med tanke på att jag inte köpt kläder på fyra månader och att jag inte har ett enda par skor utan hål i sulan.

Spräckta brallor och skallebang

Igår var vi på fest på Södra Slotts. Det slutade som det ofta kan göra när man partajar med ett gäng glada dansande studenter. Jag brukar inte dricka sprit, öl går ner, vin går ner, cider går väl ner det med men det här med att dricka sprit brukar bara ge mig ont i magen. Visst en fisherman eller en jäger kan väl slinka ner, men aldrig i plural. Igår tyckte ToastMackan att vi (jag och tre grabbar) skulle dricka jäger och dansa som Aguilera innan vi skulle gå från förfeste. Här skulle jag vanligtvis stannat upp lite och tänkt efter, men när stämningen varit på topp hela kvällen och jag grundat med några öl för mycket så lät det som en kanonidé. Skål, slurk, dansdans, ritch! Helt plötsligt så sticker halva skinkan utanför, men vad gör det när man är full och fabulous? Efter denna lilla fadäs, som ingen märkte av, tack och lov så drog vi vidare till RB och drack mer öl. Smart. Gissa vem som hade ont i huvudet imorse och en pojkvän som knappt kunde sluta flina...

Tandläkarbesök

Idag var det dags igen, det årliga besöket hos farbror käftis. You know the drill - gapa, skrap skrap, pillipill, röntgensenor in, smärta, surr, sensor ut, klart. Snabbt och relativt smärtfritt... fram tills tjejen frågar det som jag inte vill svara på;
"Sanna, använder du tandtråd?"
Jag skruvar lite på mig och sätter på mig mitt pokerface; "Självklart, jag är jättenoga med tandtråden, jag har ju bara en uppsättning tänder och det gäller att vara noga med dem... bla bla bla...". Här kryper jag ihop lite och försöker se liten och oskyldig ut, jag har inte ens tandtråd hemma.
Varpå hon säger: "Ja, jag ser det! Verkligen jättefint Sanna, fortsätt så. Kanon!!"
Puh! Jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen den här gången också.

Dumma, dumma, dumma

Hur var det med disciplinen egentligen fröken Henning? Jag är förvånad att jag ens kan stava till det ordet faktiskt. Klarade av en halv förmiddag, sen började jag komma på ursäkter för att göra det legitimt att gå hem. Att läraren nästan läser stolparna direkt från åhörarkopiorna fungerar väldigt bra för att få mig att känna att det är ok att helt enkelt skita i att vara kvar. Att vi på eftermiddagen skulle ha en doktor som är dum i huvudet underlättade beslutet ytterligare... Så tadaa! Hemma i soffhörnet igen.
Lura tupp en stund kanske? (Pappa... INTE: "ruska". Ok? Försökte göra mig lite rolig över uttrycket "tupplur" bara. Fyndiga kommentarer från dig, överflödiga. ;) Deal?)

RSS 2.0