Fan att man inte har pli på sms-tummen.
Det var ju Enirofest hemma hos Tina i Järvsta, vilket partaj. Jag och Karin åkte dit strax efter kl 21 och då var ju partyt i full gång redan. De hade käkat pizza och ätit glass, nu var det bara den flytande födan kvar. Helt ok det med.
Vi sjöng, nej förlåt, vi skrålade karaoke, tänk att det kan vara så himla roligt att slakta en låt totalt. Way to go Karin med dina vackra AHA som förhöjde hela Clamps låt ;)
Sen blev det utgång, knökfullt på Heartbreak, tråkigt. Vi knallade vidare till Hang Loose, inte mitt favoritställe, men vi lyckades shakea på rätt bra där ändå, sista timmen liksom. Och nu sitter jag här, trött som en tok och hungrig som en gnu-tapir, men det är bara att härda ut.
Jäkla sms-tumme. Fan att man inte kan låta bli, jag blir så irriterad på mig själv. Ni vet hur det är, för stunden så känns ett ämne väldigt relevant och man tycker att det är en jättebra idé att kasta iväg ett sms. Vad man borde lära sig är att kanske på förhand fundera om samma sak kommer att vara lika viktig ett par timmar fram eller om det kanske bara var en grej man tänkte på då...
Saken är den att man kanske måste lära sig att tänka ett steg längre... Kommer smset att tolkas som jag menar?Om svaret på den frågan blir njaaaa så är det nog bäst att låta bli. Kan bli väldigt fel annars, saker kan bli aningen förstorade... Bra där Henning!
Long time no see.
Jag visste hur det skulle bli.
Recap av semestern:
2 veckor ledigt, varav
3 dagar på stranden, underbara stranden.
Ett antal besök på IKEA.
Krogen, oh my god, krogen. Var på Heartbreak tre dagar i rad förra helgen. Geez...
Var mycket med lilla mamma också, jag trivs så bra när det bara är hon och jag.
Sen var det väl inte så mycket mer med den semestern...
Var på Heartbreak igår, jäklar alltså vad roligt jag har när jag går ut nu för tiden, helt sjukt!!
Fast det kanske inte är så jättebra att vara ute och ränna till kvart i tre på nätterna när man börjar jobba kl. 6.30 dagen efter.
Sanna är nog fortfarande lite berusad tror jag... uscha.
Nu måste jag dricka kaffe, återkommer emd en senare rapport...
Tjaa ;)
Shopping och utgång.
Var på IKEA igår... Igen. Oväntat va? Det blev en hatthylla, en skohylla, fyra tavlor och en lampa. Sweet! Mamma och jag var olydiga. Vi målade om min hall igår. Och min hyresvärd säger att "man får inte göra sånt själv, det vill vi att man ska anlita en fackman för". BULLSHIT tänkte vi och målade om i alla fall. Ha! Nu är det inte äckelrosa med lila och vita fläckar på längre, nu är det gräddvitt, och vilken skillnad! Fabulous...
Skohyllan, hatthyllan och den största tavlan blev toppen i hallen. Skitmysigt blev det! Skönt att få upp lite saker på väggarna i köket också, det var väldigt tomt där innan.
Sen blev det utgång med Karin, inte kaarin6, utan den andra Karin från jobbet. Hamnade väl hemma hos henne kanske 21:45. Drack en massa rosévin, satt på hennes balkong och snackade om både mer och mindre viktiga saker. Mycket trevligt!! Hamnade på Goya strax före 1, gosh. Hade nog fått liiite för mycket under västen, klapprak var jag. Hua. Men det löste sig, vatten är min bästa vän sånna gånger. En viss V var där... MUMMA! So hot.
Idag har jag varit med min lilla mamma hela dan, har haft jättemysigt! Var och handlade på Maxi, sen åkte vi ut till Vårvik och fikade lite. Så synd att det inte var finare väder, då hade vi solat.. Men men.
Det blev käk hemma senare, kyckling och pommes, har fan inte ätit riktig mat på hur länge som helst. Blir ju liksom inte av när man är ensam här hemma liksom. Sure, det är jäteroligt att laga mat, men det känns som att när det ändå bara är jag så kan jag lika gärna bara ta en macka. Känns som bortkastad tid att stå framför spisen i en timme och sen kasta i sig det framför tvn på fem minuter.
Mackan eller nudlarna känns väldigt lättillgängliga då.
Men jag måste försöka bättra mig med maten, jag kommer nog att må mycket bättre då, bli piggare kan jag behöva.
Nu ska jag kolla klart på filmen här, The Woodsman med Kevin Bacon. Ruskig film, men grymt bra.
Tjaaa då!
Inflyttningsfest och EKG.
Vilken helg!! Nu har jag semester i alla fall, helt underbart! 14 dagar ledigt kvar, känns toppen!
Åkte med Eckerö-linjen till Åland på lördag morgon, 7.30 satt vi på bussen, jag, Krantz, Lööv och Moa. Mycket trevligt... Öl och jordnötter på bussen dit, sen blev det gungit på båten kan jag säga, gosh! Inte på grund av alkoholen, för det dracka jag inget av på båten, men jäklar vilka vågor det gick. Den enda som stod rakt så var det Krantz, han gungade ikapp, efter alla White Russians han drack. Haha... Fick stryk i bilspel av honom, han var klapprak och jag var nykter, jobbigt läge att få spö då :) Det blev en flaska Bacardi Razz iaf, i påse alltså. Den skulle "come in handy" på festen på kvällen senare. Träffade ett gäng jättetrevliga grabbar på båten, bekanta till Krantz. Ruskigt trevliga grabbar!
Sen var det bara att knalla hemåt och vänta på gästerna. Vi blev ett gäng, A kom också hit. Partaj först, och sen blev det utgång. Vi hamnade på Hang Loose av alla ställen, men det var iofs bara för att alla skulle komma in. De är ju lite kinkiga på Goya och på Sun/HB. Tyvärr. Menmen, det var trevligt iaf. Vi var inte kvar så länge ändå, A bjöd på taxi och så drog vi hem till mig. Trökigt skitigt det var här, oh my god, mår psykiskt dåligt när det är lortigt och stökigt...
Åkte hem till mamma och pappa igår och tväddade en maskin, det är ju för fan alltid fullbokat i min tvättstuga. Så nu har jag rena underkläder ett tag till. Sweet!
Nu till EKG:et. Jag har ju haft lite som darrningar eller kramper vid hjärtat i tre-fyra månader, har inte tänkt så mycket på det, har kommit ett par gånger om dagen, men de varar inte så länge, så man glömmer liksom bort dem. Men igår fick jag som ett tryck över bröstet också, och lite jobbigt med andningen så jag bokade tid till hälsocentralen imorgon, men jag blev lite orolig på eftermiddagen så jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och då sa de att jag bode komma in redan efter en timme.
Så jag åkte dit och fick göra ett EKG, det visade sig vara normalt, hade lite sinusarytmi, det innebär att pulsen är lite ojämn. Det var tydligen inte helt ovanligt när man är ung. Jätteskönt att det inte var något fel med hjärtat. Trycket över bröstet är ju kvar ändå iofs, väldigt obehagligt, det känns likom som att jag inte får i min tillräckligt med luft.
Så de tog lite blodprover, det visade sig att jag hade väldigt höga blodvärden, det kan bidra till att jag får blodvallningar... Rätt som det är så kommer det ju över mig, och det blir jättevarmt och jag blir rödblommig på hela överkroppen. Blodvärdet låg på 150 och på tjejer i min ålder brukar det ligga på 115-125 ungefär.
Jaja, det är säkert ingen fara, de skulle skicka blodet till Gävle Sjukhus så de skulle kolla närmare på det.
Så nu kommer man ju vara nervös i en vecka till svaren kommer.
Nu ska jag kika på Family Guy och käka popcorn.Hepp.
Little miss negativity... Tydligen.
Men nu jävlar, nu gäller det att step it up, drar till Åland med Krantz och Lööv imorgon bitti, ska inhandla diverse klirrande varor, sen blir det partaj i nya lyan.
Välkomna de som vill ;) The more the merrier, som det brukar heta.
En timme kvar till 16 dagars underbar ledighet!! "Heja mig"... ;)
Tjoflöjt!
Drömmar.
Tänk er en dröm när man verkligen känner att man mår bra, man känner sig trygg och älskad. Saker man dagdrömmer om i månader blir till "verklighet". Känslan av trygghet och tillhörighet finns på riktigt, den är verklig. Det är inte bara en dröm, inte just då.
Ett ögonblicks ögonkontakt, en fjäderlätt smekning över kinden, en hand vilande vid ryggslutet. Det händer verkligen!
Ögonblicket i drömmen när man inser att man bara drömmer och man börjar tänka "inte vakna, inte vakna, inte vakna" kommer och då vet man att det snart är över, den fantastiska stunden slutar här och jag vet inte när man ska få känna sig så uppskattad igen.
Det är tomt i sängen, kudden bredvid ligger orörd och en stark känska av vemod lägger sig. Hopplöshet. Tomhet. Jag känner mig liten och otrygg, men inga tårar, det gör inte saken bättre.
Då hatar jag drömmar, fast jag för bara någon minut sen älskade drömmar och välkomnade dem, med öppna armar, kan jag inte låta bli att förakta dem. Men jag längtar tillbaka, tillbaka till drömmen, till "verkligeheten" däri.
Tänk att lite synapser mellan celler kan göra så att så många olika sorters känslor kommer fram. Det är ju inte ens på riktigt.... Men det känns så.
Stulen cykel och klistermärken.
Idag har det varit bättre, åkte till IKEA med mamma och handlade nya badrumsmattor och handdukar, kul att byta färg. Sen köpte jag jättefina klistermärken (inte såna med Turtles eller Barbie på) utan guldglansiga blomgirlanger. Satte upp dem vid huvudänden på sängen, verkligen ett lyft!
Fint va?
Nattsudd.
Idag har varit en kort dag. Vaknade vid tio i två (man får sova så länge när man jobbat natt). Sen hände det inte så mycket mer, åkte hem till mamma och pappa coh blev bjuden på middag, inget fancy, men huj så gott det kan vara med ris och korvstroganoff när man är van vid nudlar och mackor. Sen bar det av hemmåt för att få sova lite innan det var dags att gå till jobbet. Och nu sitter jag här.
Som tur är så är det rätt lugnt, och trevliga kunder. Men en sak funderar jag på.. Hur kommer det sig att det är så himla många som är dräggfulla, på en måndag. Joo, jag vet "semestertider" och allt. Men ändå... Borde de inte fått nog, jag menar, de flesta har nog partajjat hela helgen också. Fast, iofs, jag ska kanske inte prata, jag är väl inte heller den som spottar i glaset egentligen. Känns som att det blir en blöt semester...
Ordet kärlek är ett rätt dumt ord egentligen, för det är fan ingen lek. När det går bra är det en underbar lek, ungefär som "burken" när man var liten, en lek som man ville leka dag ut och dag in. Men när det inte går riktigt som man vill så är det svårare.
Jag ska inte säga att jag blivit sviken. Men känslan är densamma. Tiden läker alla sår, heter det ju så vackert. Och jag kan säga att det stämmer, tack och lov. För varje dag som går så blir det lättare.
Men det här är inte mot vad man varit med om förut, så det kanske är dags att tacka mitt kära ex. På grund av att det var så svårt då och för att det kom som en sån chock så är det mycket lättare nu den här gången.
Jag är inte förkrossad, jag är egentligen inte ens ledsen längre. Men det finns ju svåra stunder, när det är kallt i sängen och jag fryser om fötterna till exempel, eller när man kryper upp ensam i soffan framför Scrubs med en kopp te. Det är då man börjar tänka, vad var det som gick fel?
Med saknaden av B så kommer saknaden av mormor, vilken kvinna det var. En mer ödmjuk människa får man leta efter. Saknaden är enorm, men man måste intala sig själv att det var bäst att det blev som det blev. Hon var så tunn mot slutet, uscha.
Dags att sluta älta en massa skit, dags att förlita mig på jordnötsringarna tror jag. Natten är ung än, tyvärr. 5 timmar kvar, and counting... Puh.
Jahapp, då var man här då. Tamejtusan...
Så jag antar att det är med blogg som med mode, lite seg i starten men sen så är jag där, right smack down in the dirt, med leggings och allt. Tjohej.
Var ut på kreewgen igår, hamnade på Hang Loose av alla ställen, men som en vis vän en gång sa; "Det är ju sällskapet som gör det" Eller hur, Joe? Var på en klassfest innan (inte min och Johannas, lär tilläggas). Aningen utanför, men det löste vi med lite avslappnat sex-snack om preventivmedel och diverse andra tortyrverktyg. Blev en lyckad kväll, en rätt blöt sådan också.
Blev väckt av kyrk-klockorna (som vanligt) kl. 11. Dessa förbannade, jävla klockor, inte undra på att man är ateist! Också ett tortyrverktyg, när vi ändå är inne på det spåret.
Sen vart det lunch hos Joe, kyckligen vart toppen. Sen var det bara hem och krascha. sitter på jobbet nu nämligen. Den milda arbetstiden 22.15 - 06.15, mysigt värre. Tur att man har trevliga kollegor ;) Sket i tillgängligheten nyss och drog till Max och käkade. Busigt!!
Jahapp... Nu har det gått någon timme. Sitter fortfarande på jobbet... Kul. Ett samtal var 15e minut, jo hejsan, trökigt trött. Sitter och visar tonsillerna för Fredrik och Karin på jobbet. Och så får man bara in felrigningar. Här sitter man och väntar på att någon rolig, trevlig person ska ringa och vad händer... "Eniro 118 118, det är Sanna" "Nej, då har jag ringt fel, klick", eller... "Vad är klockan?". Gosh, ska det vara så himla bökigt att bara ringa och vara dryg ett tag, eller att fråga om Mekonomen i Falun? Vad gör folk, det är ju för sjutton gubbar semestertider, folk borde vara ute och partajja och vilja fylledilla lite. Men men, bara ett par timmar kvar nu...... Oh, milde tid. Häpp.
