Beslutens dag.
Regeringen var väldigt aktiv igår tydligen. Både 50-öringen och apoteksmonopolet avskaffas. Plus/minus noll för ICA-handlarna med andra ord.
Fiffigt Elin.
Att köpa och köra ner labbarna i citrondiskmedel när man är överkänslig mot citrus kanske inte är en sån bra idé ändå. Men det pirrar och sticker rätt skönt. Pucko.
Sprechen sie deutsch?
Helt allvarlig fråga;
Om man bor i Hamburg - är man en hamburgare då?
Om man bor i Hamburg - är man en hamburgare då?
Mitt jobb.
Idag börjar jag jobba klockan sexton, 16, fyra på eftermiddagen. Det kan väl vara okej, förutom att man måste köra gamlingar när man börjar så tidigt. Det som känns tungt är att jag jobbar till nolltre, 03, tre på natten/morgonen! Elva timmar i en jävla taxi, min häck kommer att ha vuxit fast i det där sätet innan passet är över.
Det är tur att mina blåmärken efter spinningen är borta... Mina blåmärken förresten, det är en historia för sig. Den kan jag berätta imorgon så har jag något att skriva om då med.
Nu ska jag ta en tupplur i badkaret innan jag ska iväg till garaget. Wish me luck...
Det är tur att mina blåmärken efter spinningen är borta... Mina blåmärken förresten, det är en historia för sig. Den kan jag berätta imorgon så har jag något att skriva om då med.
Nu ska jag ta en tupplur i badkaret innan jag ska iväg till garaget. Wish me luck...
Tillfälligt avbrott.
Nu är jag glad igen! Ibland så kryper väggarna i min lägenhet jobbigt nära inpå bara, men nu är det fina fisken igen. Efter lite tillbakatillverkligehetensnack med mamma, pappa och farmor så har jag insett att det inte är så farligt. Jag sliter hund ett tag och får ihop lite sköna stålar så sticker jag utomlands i sommar. Bra så.
Barcelona någon? Jamaica?
Barcelona någon? Jamaica?
Ryggsäck eller lägenhet? Trygghet eller äventyr?
Jag vill skriva, men jag vet inte vad. Eller... Jag vet vad jag tänker tror jag, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Jag vill beskriva en komplicerad känsla som jag inte har ord för och som ingen egentligen har något med att göra. Har ni också känt så någon gång? Man känner en massa saker och man inte vet hur man ska bete sig om man inte får ur sig det, men man vet inte hur man ska skriva eller säga eller göra. Jag vill skrika och skratta. Gråta och fnittra.
Jag älskar.
Jag är rastlös.
Jag längtar bort.
Jag vill stanna här.
Jag saknar.
Jag är lycklig.
Jag vill inte sitta här i min lilla tråkiga etta och gå till skolan och jobbet. Handla på ICA. Titta på tv. Sova i en skön säng. Jag vill se saker, jag vill resa. Jag vill sova under stjärnorna på en liten sandstrand. Jag vill ha livet i en ryggsäck. Men jag vill inte lämna tryggheten.
Fint läge?
Jag älskar.
Jag är rastlös.
Jag längtar bort.
Jag vill stanna här.
Jag saknar.
Jag är lycklig.
Jag vill inte sitta här i min lilla tråkiga etta och gå till skolan och jobbet. Handla på ICA. Titta på tv. Sova i en skön säng. Jag vill se saker, jag vill resa. Jag vill sova under stjärnorna på en liten sandstrand. Jag vill ha livet i en ryggsäck. Men jag vill inte lämna tryggheten.
Fint läge?
Den vilda jakten på bajamajan.
Öststatsbilder.
Mot öststaterna!!
Aj aj, kapten!
Öl i solen på torget
Mysiga små kiosker.
Wawel - ett slott med katedral och grejer.
En vandrande bira.
Man kunde beställa 3 eller 5 liter öl åt gången och få den serverad i rör på borden.
...och en, eh, bajamaja i Krakow.
Öststatsäventyr.
Jag har varit i Polen. Japp, Polski, Poland, landet-en-bit-ner-som-man-inte-har-koll-på. Söndagen innan min födelsedag kläcker Johan ur sig; "Ska vi åka till Krakow?". Eh... Tydligen.
Det enda jag nånsin hade hört om Krakow var i Robert Gustafssons tolkning av Tony Richardsson; "...320 mil i bussen, ny tävling - England, 30 heat, vurpa, gipsa bägge armarna, färjan över, ny tävling i Polen och bajamaja i Krakow. "
Klart vi skulle till Krakow. I torsdags stack vi ner till Skavsta och åkte österut (och söderut, inte så noga). Efter en rätt tråkig flygtur så går vi ner för landning, men piloten drar på igen och jag är övertygad om att vi inte fått landningstillstånd och bara ska ta ett varv. Jo tjenare. Warsawa - here we come. Vädret i Krakow var så kasst så att vi fick vända och åka till Warsawa där bussar skulle ta oss ner till Krakow, 30 mil därifrån. Hade vi hoppat på bussarna så hade vi varit framme i Krakow runt midnatt, och att knalla runt på de gatorna efter midnatt och leta efter ett billigt boende lockade inte så vi stannade i Warsawa över natten istället. Hittade ett mysigt hostel och så gav vi oss ut i Warsawanatten istället. Öl och mat stod på schemat och vi hittade ett par riktigt mysiga ställen att slå oss ner på. Det blev en jättehärlig kväll, de gamla delarna av Warsawa är verkligen vackra. Stora pampiga hus med upplysta fasader och en skön atmosfär.
Kl 6.15 på fredag morgon satte vi oss på tåget mot Krakow, det skulle ta tre timmar. Innan tåget rullat från perongen sov min käre pojkvän. Jag har nog aldrig sett någon somna så snabbt (tills dess, det gick ännu snabbare på planet när vi skulle hem, då fick jag väcka honom när vi skulle ut på startbanan). Väl framme i Krakow så möts vi av sol! Underbart, jag hade glömt att den fanns.
Vi fick en underbar dag i gamla stan, supermysigt. Öl på en uteservering på torget, hand i hand på alla små mysiga gator, massvis med vackra gamla kyrkor, en vandrande bärs.
Vi ska inte ta upp kvällen... det är en historia för sig. Det räcker med att säga barhoppning. 10 ställen. Vingel. Vingel, vingel, vingel. Varför jag tog det tveksamma beslutet att ENSAM kasta mig ut på dessa öststatsgator i jakt på chips efter 2 på natten funderar jag fortfarande på. Det är ett under att jag hade njurarna med mig hem... Där alkoholen går in går vettet ut, det är ju tydligt.
Lördagen resulterade bara i en sjuhelvetes muskelvärk i benen.
Jag ska visa en massa bilder sen, bland annat på en äkta bajamaja i Krakow. Score!
Det enda jag nånsin hade hört om Krakow var i Robert Gustafssons tolkning av Tony Richardsson; "...320 mil i bussen, ny tävling - England, 30 heat, vurpa, gipsa bägge armarna, färjan över, ny tävling i Polen och bajamaja i Krakow. "
Klart vi skulle till Krakow. I torsdags stack vi ner till Skavsta och åkte österut (och söderut, inte så noga). Efter en rätt tråkig flygtur så går vi ner för landning, men piloten drar på igen och jag är övertygad om att vi inte fått landningstillstånd och bara ska ta ett varv. Jo tjenare. Warsawa - here we come. Vädret i Krakow var så kasst så att vi fick vända och åka till Warsawa där bussar skulle ta oss ner till Krakow, 30 mil därifrån. Hade vi hoppat på bussarna så hade vi varit framme i Krakow runt midnatt, och att knalla runt på de gatorna efter midnatt och leta efter ett billigt boende lockade inte så vi stannade i Warsawa över natten istället. Hittade ett mysigt hostel och så gav vi oss ut i Warsawanatten istället. Öl och mat stod på schemat och vi hittade ett par riktigt mysiga ställen att slå oss ner på. Det blev en jättehärlig kväll, de gamla delarna av Warsawa är verkligen vackra. Stora pampiga hus med upplysta fasader och en skön atmosfär.
Kl 6.15 på fredag morgon satte vi oss på tåget mot Krakow, det skulle ta tre timmar. Innan tåget rullat från perongen sov min käre pojkvän. Jag har nog aldrig sett någon somna så snabbt (tills dess, det gick ännu snabbare på planet när vi skulle hem, då fick jag väcka honom när vi skulle ut på startbanan). Väl framme i Krakow så möts vi av sol! Underbart, jag hade glömt att den fanns.
Vi fick en underbar dag i gamla stan, supermysigt. Öl på en uteservering på torget, hand i hand på alla små mysiga gator, massvis med vackra gamla kyrkor, en vandrande bärs.
Vi ska inte ta upp kvällen... det är en historia för sig. Det räcker med att säga barhoppning. 10 ställen. Vingel. Vingel, vingel, vingel. Varför jag tog det tveksamma beslutet att ENSAM kasta mig ut på dessa öststatsgator i jakt på chips efter 2 på natten funderar jag fortfarande på. Det är ett under att jag hade njurarna med mig hem... Där alkoholen går in går vettet ut, det är ju tydligt.
Lördagen resulterade bara i en sjuhelvetes muskelvärk i benen.
Jag ska visa en massa bilder sen, bland annat på en äkta bajamaja i Krakow. Score!
