Semester och framtidsplanering.
Den 20 augusti börjar jag på Gävle högskola. Jag har kommit in på Sjuksköterskeprogrammet. Jag återkommer i ett senare inlägg om hur det känns.
Den första veckan är det nollning som gäller och det ser jag verkligen fram emot, det kommer att bli toppenroligt. Men jag vet att det kommer att bli hårt för Peps. De kommer inte att gå snällt fram med mig, det kan jag nästan lova. Den 26 augusti har jag första föreläsningen. Har ett litet bekymmer bara. Är det någon av mina få läsare som har pluggat, eller pluggar till syrra? Det är det här med böcker... jag har inte en blekaste aning om hur viktigt det är att ha alla böckerna. Den första kursen är på 7,5 poäng och det är en hel massa litteratur som ska fixas. Någon som har böckerna eller vet var jag kan få tag i dem?
Jag hade också tänkt att få in lite mer rutiner i mitt liv. Frukost - lunch - middag. Det behöver min kropp. Jag hade också tänk börja träna igen, det behöver min kropp verkligen. Jag äger ingen våg (tack och lov) så jag vet inte hur mycket jag väger och hur mycket jag gått upp i vikt. För upp har jag gått, det är jag nästan hundra på alltså. Dagliga promenader och mer rutiner i mitt ätande är vad jag behöver.
Men jag tänker inte börja på semestern. Nu under semestern tänker jag fullkomligt skita i om jag går upp lite i vikt, om magen ser lite stor ut. I couldn't care less.
Det här är mina veckor, och ingen nojja i världen ska få ta dem ifrån mig!
Lunch med Ellika och Camilla.
Lunch med Ellika och Camilla.
Stiliga män.
Det var bättre förr. Eller hur mamma? Idag är det inte många som förtjänar att bli kallad för stilig. James Dean, Dick Van Dyke, Marlon Brando och Frank Sinatra är klassiska exempel på vackra, stiliga, ståtliga män. Hur kommer det sig tror ni?
En timme kvar.
Om en ynka timme går jag på semester.
Känns helt makalöst skönt, och välbehövligt. Två underbara lediga veckor. Can't wait.
Det senaste dygnet har jag varit på jobbet i 17 timmar och 15 minuter. Det är inte klokt vad jag är värd en rejäl semester efter detta monster till arbetspass.
Nattunderhållning.
Vad säger ni om kroppskontrollen på dessa fantastiska artister?
Inatt jobbar jag 19-05.30. Titta vad jag
Inatt jobbar jag 19-05.30. Titta vad jag har bunkrat upp! Det blir en bra kväll... :(
Sanna - trevlig mot de otrevliga.
Jag har ett enastående vapen.
Jag har förmågan att alltid vara trevlig mot folk. Det är inte så att jag alltid är ärligt trevlig, falskt trevlig kan låta jäkligt trevligt över telefon.
I mitt jobb får man ofta dras med idioter. Alltså riktiga dumpuckon. Sura som omogna äppelkart.
Då klistrar lilla Sanna på det största leendet och kvittar ikapp med alla småfåglar som existerar. Rösten går upp ett par tonlägen och jag önskar folk trevlig helg och trevlig sommar hit och dit.
-Ha nu en riiiiiktigt bra semester Ingvar! Och sköt om dig nu.
Detta beteende kan generera en mängd olika reaktioner. Vissa blir faktiskt väldigt glada och trevliga tillbaka, många blir förvånade. En del får dåligt samvete på grund av deras tidigare så sura framtoning (det hörs i luren, det gör verkligen det). Vissa blir mer bitska, men det sket jag rätt hårt i - då blir jag bara ännu trevligare.
Ha! Skyll er själva puckon. Här får ni inga sura svar inte.
Thorsten Flinck och Nick Cave.
Kommer ni ihåg Nick Caves låt, den han gjorde med Kylie? Where the wild roses grow.
Jag hörde och såg just Thorsten Flinck göra sin tolkning av låten på Nyhetsmorgon. Ja, jag säger då det.
Han är som en bättre parodi på sig själv den karln. Himmel och pannkaka!
Kameran är lite ur fokus först, sen blir bilden skapare och man ser herr Flinck sitta på scenkanten. Han har alltså tagit mikrofonen ur stativet som står framför honom och satt sig på scenkanten. Han ville nog se så där casual och avslappnad ut som bara en världsvan artist kan göra. Men det blir platt fall. Han sitter på ett sätt som Ludvig XVI, för att bara ta ett namn på måfå, inte skulle göra.
Han har verkligen ansträngt sig för att posen ska se casual och avslappnad ut. Alltså, inte bara satt sig ner och slappnat av, utan verkligen försökt sitta på ett speciellt sätt.
Han sitter och ser så långt ifrån avslappnad som bara en person som tvingar sig själv att se avslappnad ut kan göra.
Sen "river han av" den här låten.
Jag måste nog, tyvärr, säga att han lyckas jävligt bra. Jag gillade det och jag skäms.
En underbar afton.
En underbar afton.
Tritoni.
Den här snyggingen suktar jag efter. Yummie!
http://www.tritoni.se/site/product.php?id=10
Helpdesk.
Hysteriskt roligt. Jag kanske har en kass humor, men detta klipp får mig att kikna varje gång!
David Batra.
Batra som ny Bond?
Vad tror ni?
James Nachtwey.
Hancock.
Jag och Marcolino ska på bio idag.
Kommer nog att bli svårt att inte sitta och dregla över denne, makalöst sexige, man. Yummie!
Sanna "Mrs Hancock" Henning - ett epitet jag inte skulle säga nej till.
Mrs. Sanna Smith - inte heller helt avigt. Det ligger rätt bra i munnen, eller hur?
Drive all night.
Ullevi den 5 juli 2008
Vi var på plats och såg denna fantastiska låt spelas live. Kvällen var varm och det fläktade lite lätt. Denna upplevelse är en av de starkaste i mitt liv. Helt obeskrivligt.
Starka bilder.
Läs, se och begrunda.
http://fogonazos.blogspot.com/2007/02/hiroshima-pictures-they-didnt-want-us_05.html
http://pinguy.infogami.com/blog/vwm6
http://www.vinodlive.com/2007/02/15/some-of-the-most-powerful-images-from-around-the-world/
Oerhört viktiga dokument. Har ni någon länk till fler viktiga och starka bilder?
Lämna gärna länk i kommentarsfältet. Jag efterlyser också bilden på den nakna flickan som springer på en gata - samtidigt som hon brinner. Jag vet inte vad den heter, eller vem fotografen är. Jag vet nog inte ens om det är en flicka egentligen, men vet ni vilken bild jag menar så försök gärna hitta den och ge mig en länk till den. Den blev tydligen utsedd till Årets bild något år.
Närhet.
Jag jobbar lite knorvligt idag. Så mellan mina två pass så hann jag med att käka lunch på stan med Camilla. Vi träffas inte så ofta tyvärr, men när vi väl ses så har vi mycket att avhandla. Allt som oftast glider samtalen in på karlar och sex. Förvånade? Haha. :)
Vi pratade om vardagsliv också. Alltså vardagsliv tillsammans med någon. Hon och Elias bor tillsammans och verkar ha ett jättemysigt förhållande. Vi pratade om hur skönt det kan vara att ha någon att dela vardagen med. Det är de små sakerna som betyder så himla mycket, och det är de små sakerna som jag verkligen känner att jag saknar.
Att få vakna upp bredvid någon. Att käka frulle med någon. Att ha någon att krama om innan man går till jobbet. Någon att laga middag tillsammans med. Någon som kan ligga bredvid i soffan och pussa i nacken. Någon att hålla i handen ibland. Någon som verkligen bryr sig om mig och hur jag mår. Någon som jag vet tänker på mig under dagen.
Ni ser, listan kan göras oändligt lång.
Jag saknar verkligen den delen i mitt liv, det att få dela den gråa trista vardagen med någon. Jag saknar närhet.
Jag är kramig ikväll, kramig och trött.
Fylleblogg.
Godnatt.
♥
Ernst Kirchsteiger.
Han är allt bra myspysig den där Ernst. Jag undrar vad han luktar. Vi har bud på bergamot, lavendel och nyhyvlat trä just nu. Jag tror på kanelbullar. Han luktar nog som en blandning mellan en gosig farmor och hennes förkläde. Jag gillar Ernst.
Klyschig trygghet personifierad.
Vad tror ni att han luktar? Någon av er som kanske rent av vet?
Felicia.
Här är Felicia och David begravda i en god bok.
(Tjejer, David är en underbar kille, bara att hojta till så fixar jag dejten!)
Felicia, vilken liten stjärna det är! Söt som socker och duktig som en liten mamma. Svårslagen kombo det. Tyvärr grabbar, hon är upptagen...
Angelica och Felicia kom hem till mig efter jobbet. Jag skrev ju att jag behövde städa. Inte nu längre! :)
Jag stod och låste upp cykeln utanför jobbet när telefonen ringde. Det var bruttorna som meddelade att de satt och väntade utanför mig. Jahajja, tänkte jag. Men städa då? Då hör jag Felicias ljuva stämma, -Jag vill städa!!
Och vilket jehu hon blir när hon får sätta tänderna i ett rejält lass med disk och diverse stök då!
Så nu är det diskat och plockat och donat här. Gullpullan bäddade till och med min säng. Hon är så händig den tjejen.
♥
Monsterpass.
Hur tror ni att det känns när man är tvungen att ta på sig ett sånt här pass? När man inte har något val. Märk väl att detta är sista dagen innan semestern dessutom.
Tack för det Televerket!
Mobilbloggande och vin med frågetecken.
Jag har ju mobilbloggat förr, men nu verkar det inte fungera igen. Typiskt. Jag hade ett monsterpass jag ville visa för er. Jag ska mickla lite mer här så ska vi se om jag får ihop något.
Jag vill dricka ett (?) glas vin på någon uteservering ikväll. Sitter på jobbet just nu med solen som skiner in genom våra lortiga fönster. Solen får mig alltid törstig. Angelica lät inte så taggad så jag vet inte vem jag ...
...telefonen ringde mitt i meningen. Det var Angelique. Hon och Felic kommer hem till mig när jag slutat jobbet. Hilfe. Jag måste städa, eller sanera som Angelica uttrycker det. Det är rent hemma hos mig, inga dammråttor (dammdinosaurier) eller lortiga golv. Jag har städat, problemet är att jag är så förbannat släpphänt. Det ligger en tischa på hallgolvet. Där ligger också en Illustrerad Vetenskap. Och många fler grejer såklart. I vardagsrummet ligger det en tom papperspåse från Max. En nuggetsask som numer innehåller gamla popcorn. En halvurdrucken 33 cl burk lättöl med ett orange sugrör. En skål som innehållit filmjölk, men som nu innehåller kolsyrat vatten. Ska jag fortsätta? Njä, hoppar nog över det innan ni tappar respekten helt för mig.
Men det är inte lortigt, bara stökigt!
Jag var ut i onsdags.
Hade inte så roligt - magknip.
Jag tänker på dig.
Lite småilsk.
Borde man kunna bli förbannad på ett talsvar? Jag ringde till Swedbank för en textkunds räkning nyss. Möttes av en sån där tråkig tant, ni vet. "Välkommen till telefonbanken för Swedbanks kunder. För självbetjäning, tryck 1. För personlig service, tryck 2. För övrig information, tryck 3".
Jag tryckte 2 och kom fram till ytterligare ett hinder; "Tryck ditt personnummer följt av fyrkant".
Tjatiga jävla kärringjävel.
Jag låter bli att trycka något, för nästan alla "talsvarsträd" har en funktion där det inte görs något val så kopplas man direkt till kundtjänst eller till växeltelefonist. Då får jag svaret av kärringfan; "Du har ingen tonvalstelefon, tack för samtalet! KLICK".
De stackars små söta tanterna och farbröderna som fortfarande har sin backelittelefon med sifferplatta då? Det är inget tonval där inte. Hur ska lilla söta tanten prata med banken då?
Det som stör mig nästan mest är att den lilla tanten eller farbrorn säkert har blivit påprackade telefonbank eller internet bank. Trots att de inte har en tonvalstelefon, men det sket väl banken högaktningsfullt i misstänker jag. Bah!
Tråkigt. Tråkigt som fasiken!
Körsbär, jordgubbar och smultron.
Jag är så glad för att jag inte har växt upp i en lägenhet i stan. Nyss åt jag körsbär direkt från trädet och jordgubbar och smultron direkt från mamma och pappas lilla täppa. Det är inte alla som har den möjligheten och jag önskar verkligen att alla någon gång kunde få uppleva det. Visst vet jag att det är väldigt många som haft eller har denna möjlighet, men det finns också de som inte har det.
Nu blir det kaffe och bullar i solen med familjen.
Summertime blogging.
Nu har jag inte bloggat på någon dag. Det blir så med mig ibland. Inspirationen försvinner och så bara skiter jag högaktningsfullt i det. Oh well. Jag tänkte att när jag väl börjar bli lite mer frekvent med mina små inlägg så tänkte jag att jag lika gärna kan göra det ordentligt. Här sitter jag nu, i mamma och pappas trädgård. Iklädd en tjusig bikini och bredvid lilla fadern. Sämre kan man väl ha det va?
Här sitter vi alltså, i vårt lilla hörn. Papsen och jag. Dicken och Sanna. Far och dotter.
Mamma är med på ett litet hörn hon med. Vi har det mysigt. Riktigt mysigt.
Magknip.
Jag har magknip idag. Det blir nog en stilla cykeltur hem från jobbet och hopp i bingen tror jag. Uscha.
Min och Angelicas middag.
Min och Angelicas middag.
Ny approach.
Jag har börjat fundera på det. Om man har tillgång till en så pass bra kanal som en blogg ändå är så kanske man ska utnyttja utrymmet man har till förfogande till att skriva om viktiga saker. Om livet och döden. Om tunga funderingar. Om världen och var allt är på väg.
Hur får man en blogg relativt stor? Det måste ju handla om att man ska skriva för alla, och inte bara för de i den närmsta bekantskapskretsen. Jag menar, 90% av läsarna på min blogg skiter väl fullständigt i vad jag har på tassarna eller vad jag har för skrivbordsbild på min laptop.
Att läsa om händelser och tankar torde vara mer intressant för er än att läsa om materiella ting. Vad tycker ni att jag borde skriva om? Borde jag skriva om mina övertygelser och mina, ibland kanske dumma, vardagsfunderingar? Eller vill ni helt enkelt läsa om vilka skor jag tycker är snygga och om vad jag käkade till lunch?
Blondinbella eller Soran Ismail?
Kenza eller Carl Bildt?
Vad vill ni att jag ska ge er? Skräp om min tråkiga vardag eller tankar och reflektioner kring densamma?
Kaffe.
Undrar om man kan injicera kaffe i venerna?
Att dricka den blaskiga vätskan som kommer ur den så kallade kaffeautomaten här på jobbet kommer nog inte att ge mig större tillfredställelse tror jag. Frågan är om det ens får kallas för kaffe?
Vad tror ni om att ta en kopp stark espresso från blaskmaskinen och injicera det? Skjuta upp någon centiliter skulle kanske inte sitta i vägen. Eller dra i sig en lina nymalet?
Åh, dessa morgonfunderingar.
Min skrivbordsbild.
Varsågoda gott folk - dream away.
Nya pjux!
Nya pjux!
Pluttenuttigt.
Men så ibland kommer den flickiga sidan av mig fram. Jag snubblade över bilden på valpen i inlägget innan. Googlade lite mer och titta vad jag hittade! Jag sitter här framför datorn på jobbet och pratar osammanhängande bebisspråk med de söta små liven - inte alls speciellt likt mig egentligen.
Men, det bor väl en söt liten prinsessa i mig också verkar det som.
Efterlysning.
Är det inte någon med lite tid över som kan tänka sig att hjälpa mig? Någon som kan fixa och dona med HTML och kodmallar och annat som jag har noll koll på? Jag är verkligen kass på såna saker. Jag är helt bortkollrad i den djungeln kan jag meddela.
Jag vill att det ska vara snyggt och stilrent. Bilden på blommorna som jag lade in i tidigare inlägg är en liten hint om en känsla som jag efterlängtar. En skön, somrig, blommig, fräsch blogg är det jag vill ha. Det skulle verkligen vara supergulligt om någon som har lite tid att slå ihjäl, kan dona lite åt mig.
Valbogatan 14B.
Det dricks vin, lyssnas på en massa skön musik och pratas en massa schyssta minnen. Sämre kan man ju ha det!
Sen ska vi ut. Vi får se var vi hamnar, den större delen av oss vill på Goya, men en person vägrar tydligen. Hrmpf. Så vi får se hur det blir helt enkelt.
Idag har jag gjort en jobbig grej. Eller inte jobbig egentligen, problemet är att det är för ojobbigt så att det blir jobbigt. På något vis. Typ. Kanske.
Nu har jag gjort det i alla fall och jag vet inte riktigt vad jag känner. Ingenting - eller åt helskotta för mycket. Jag vet faktiskt inte. Jag tror att det är bäst att inte gräva i, och försöka klura ut, hur jag känner. Lika bra att bara låta det vara. Tror jag.
Fuck it - nu ska jag dricka vin, och byta låt tydligen. "Folköl och dunkadunka" på stereon nu. Huja, det märks ju att man har med 21åriga grabbar att göra. Nu blir det Curtis Mayfield!
♥
Skäms.
Usch, jag skäms. Jag hatar verkligen att försova mig.
Balla Karin.
Det här är mina heta tjejer - Blondiemaffian.
Längst till vänster har vi puddingen Josefin. I mitten har vi heta Sanne och
den snygga tjejen längst till höger är min kompis Karin.
Karin har börjat blogga - jätteroligt!
Jag tänker följa den slaviskt, det borde ni också göra.
♥
Små skitsaker som gör mig glad.
Lilla Pellefant! Varma barndomsminnen.
Den här låten gör mig glad.
http://www.youtube.com/watch?v=PL-uL2M3xvM
Blommor kan göra mig glad. Fritt fram att kalla mig "Tant Sanna" efter detta inlägg.
Ett riktigt gott rödvin kan göra mig glad.
Att baka något gott och bjuda någon på fika kan göra mig glad.
Mina olika spellistor i iTunes gör mig ofta glad.
Mina älskade vänner gör mig glad. Sen finns det ju fler än bara de här pumorna som gör mig glad såklart, men bildalternativen man har på jobbet är ju minst sagt begränsade. Ni vet vilka ni är!
En rejäl kram får mig alltid glad.
Sist - och absolut överlägset bäst.
Mina underbara föräldrar. Pappa och lilla mamma.
Diskussionsforum.
Här på intranätet på jobbet har vi ett diskussionsforum som är till för att ventilera kundfrågor, saker i och kring arbetet och lite smått och gott. Alla telefonister på Eniro i hela Sverige har tillgång till forumet och där diskuteras dagligen en mängd olika saker.
Igår fick vi ett litet tråkigt besked på jobbet, som gör situationen här lite jobbigare. En tråd på forumet skapades direkt och saken diskuterades, och vreds och vändes på.
Jag har ju inte direkt skrivit glada tillrop direkt utan jag har, som många andra, uttryckt mitt missnöje. Som ni redan vet så trivs jag inte sådär ypperligt på jobbet just nu, det kan vara en plåga att gå till jobbet och jag har ont i magen näst intill varje dag nu för tiden. När jag kommer hit till jobbet imorse så ser jag att ytterligare svar lagts in i diskussionen varav detta var ett av dem;
"SannaHelena,
Oj, du är inte direkt någon positv kollega må ja säga!
DU gör ju inte situaitonen bättre......"
Den kulan visste var den träffade kan jag tala om. Hur onödig var inte en sån kommentar då?
Det kändes som om ett ton cement lade sig över mig. Tack. Tack så jävla mycket för den.
Ett ärligt tack till de kollegor som förstår och svarar emot. Tack! Verkligen.
Vi som tycker att det är kämpigt måste försöka ge varandra något sorts stöd. Forumet ska ju vara ett ställe att ventilera sig på. Om man inte gör det där, var ska man då göra det?
Ok, ett par bilder i alla fall.
Och en liten bild på outfiten.
Ledsen, men det är ingen idé.
Jag kommer inte att kunna ge rättvisa åt helgen genom ord. Så därför skiter jag i att berätta helt enkelt. Det är en av tjusningarna med att ha en blogg tycker jag, att jag gör precis som jag vill, och att jag skriver exakt det jag själv bestämmer att jag ska skriva. Vill jag skita i något - då gör jag det!
Det är inte det att jag inte orkar, eller inte vill berätta. Men Springsteen-konserten var alldeles för stor och för mäktig för att jag ska kunna ge den rättvisa. Jag låter Markus Larsson på Aftonbladet förklara åt mig.
Efter konserten så gick vi på ett ställe i Göteborg på Avenyn som heter PUSH. Jätteflådigt. Verkligen. Men jag gillar inte riktigt det här med kösystemet. Eller snarare avsaknaden av det samma. Men det var timmeslånga köer till de andra ställena, så det var bara att bita i det sura äpplet, knalla fram till den maktgalne idiotvakten, flexa lite med benmusklerna, obemärkt "råka" klia sig ganska högt uppe på låret (jag hade klänning). Och vips, så gick vi före både kotlettfrippor och blonderade bombnedslag. En ganska stark känsla av någon form av knepig prostitution sköljde över mig, men en drink senare och några låtar på dansgolvet så försvann det. Men man får ju skämmas lite.
Nu i veckan är det bara jobb på schemat. Det får gå.
Ord kan kan inte beskriva!
Ord kan kan inte beskriva!
Oh, fy fan.
Springsteen. Nu är det dags - leverera en sjua i GötebOJ nu då.
♥
Vill ha!
Vill ha!
Och detta var bara början.
Hur fan ska jag klara det här? Som ni sett på bloggen så var vi utanför Ullevi ikväll.
Men det hela började ju för sjutton en massa timmar tidigare. Vi åkte från Gävle strax efter klockan 14 på fredag eftermiddag. Vi åkte från Gävle, via Heby, Sala, Västerås, Köping, Örebro, Mariestad, Skara, Lerum, Alingsås, och Partille till Göteborg. Äh, lång historia kort, vi åkte E20. Punkt.
Väl framme så var det inte bara lite krångligt att ta sig in i Göteborg. Knasig stad det här. Vi snurrade runt lite och kom av en slump förbi Ullevi. Precis när vi åkte förbi rev bossen av första ackorden till den första låten, Born in the USA. Jag fick tårar i ögonen av denna lilla korta romans. Angelica med.
Till slut kom vi fram men i lägenheten kunde vi ju inte stanna när vi hade en hel stad att utforska. Vi drog oss mot ljudet från Ullevi och kom faktiskt rätt. Helt makalöst att vi hittade egentligen. Väl framme vid Ullevi så satte vi oss ned och lyssnade. Bara lyssnade. Ljudet var lite halvdåligt, med tanke på att vi satt utanför Ullevi, bakom scenen. Men vi fick höra några riktigt fina bitar, som min mormor skulle ha uttryckt sig. Det var, tro det eller ej, den absolut mäktigaste upplevelsen jag varit med om i hela mitt liv. Jag vill inte ens spekulera om hur det kommer att kännas när vi är där imorgon. När vi sitter på våra platser och ska se Bruce Springsteen. Live. På riktigt.
Huja, jag kan knappt skriva om det utan att få ståpäls på hela kroppen.
Nu ska jag dricka ett glas vitt vin och käka lite jordnötsringar, sen ska vi sova.
Imorgon smäller det!!
♥
Vi sitter just nu utanför ett full
Vi sitter just nu utanför ett fullsatt Ullevi. Bossen lirar för fulla muggar. Vi laddar inför imorgon...
Frukost bjöds på jobbet idag!
Frukost bjöds på jobbet idag!
Dekapitering och stegling.
Jag har erbjudit mina tjänster som skarprättare till Calle Schulman. Hoppas innerligt att han tar mitt erbjudande.
Det hela är säkert bara ett bevis på den lysande komik aporna använder sig av, och bloggarna kommer säkert att vara tillbaka senast imorgon. Men det svider inte mindre för det.
Pigg, för första gången på väldigt länge.
Jag är pigg. Knepigt med tanke på att jag kom ur sängen så tidigt som tio över fem imorse. 05.10.
Pigg var det ja. Helt otroligt. Men underbart! Jag kom upp, tog frulle, läste tidningen i lugn och ro. Slänge mig på cykeln med Fleetwood Mac i hörlurarna och sen bar det av till jobbet.
Det är nog för att vi åker till Göteborg idag!
Min första kund var en nyvaken kvinna som frågade,
- Är det du som vet allt om allt?
- Jaa, det hoppas jag, annars sitter jag på fel ställe, svarade jag.
- Min bror fyller 57 år idag och jag tänkte ge honom en krukväxt. Vad tror du är bäst då?
Jag frågade lite om vad han tycker om för färger, om det skulle vara en perenn och lite annat.
Så till slut kom vi fram till att en brudorkidé skulle passa och hon kallade mig gullig och så var dagens första samtal klart. Helt okej start på dagen!
Snart rullar vi mot Göteborg! Springsteen, håll i brallorna, Angelique och Sanna är på ingång!
Uppladdning inför Bruce Springsteen.
Nu börjar uppladdningen inför Göteborgsresan. Jag och min kumpan, Angelica, ska åka till den vackra staden på västkusten för att se världens absolut bästa artist. The one, the only, The Boss. Bruce Springsteen spelar på Ullevi fredag och lördag denna vecka. Lördagskvällen är vår kväll och vi ska ha det fantastiskt roligt. Buffé och Ullevis bästa platser, låter inte helt fel va?
Ikväll sitter vi här i mitt kök, jag och Angelique, och planerar. Vi har kollat bästa resvägen, vilka CD-skiovor som ska med i bilen, hur och vad vi ska packa, vad vi ska ha på oss på den stora kvällen, och lite mer smått och gott.
Jag kommer att knäppa massvis med kort, både från resan och från konserten såklart. Det kommer att bli ett litet bildreportage här på bloggen. Datorn följer givetvis med och uppdateringar kommer löpande.
Planering, planering.
Min store tjocke far.
dic.blogg.se
Mänskligheten?
Jag har, återigen, tappat tron på mänskligheten.
Hur i hela fridens namn tänker folk egentligen? Jag skulle så gärna vilja se statistik på hur den genomsnittliga IQ-nivån ligger i det här landet. Det kan inte vara en hög siffra, det kan ju jag intyga.
Kund: Hej, vilket nummer är det till nummerupplysningen?
Jag: Eh... Ja, det är 118118, men det är det numret du har ringt nu och du pratar med Sanna på nummerupplysningen.
Kund: Jaha. Men hur får jag reda på numret till upplysningen?
Jag: Ja, du har ju ringt telefonnummer 118118 för att komma fram till mig och jag jobbar på nummerupplysningen, så jag hjälper dig gärna.
Kund: Jaha? (Mycket förvirrat). Ok, men jag vill gärna komma till Försäkringskassan tack.
Jag: Javisst, jag kopplar gärna fram dig där, varsågod.
Ok, jag vet att det kan vara så att personen som ringde i just det samtalet var dement eller något. Det vet jag inte. Men det här är nivån, på vilken en stor del av Sveriges befolkning ligger. Det är skrämmande. Mycket skrämmande.
Här är en blogg som vidare beskriver fenomenet med folk som ringer till nummerupplysningen. (Observera att denna person inte jobbar på Eniro 1118118, utan på en annan nummerupplysning.)
Nu ska jag jobba de sista 40 minuterna innan jag får gå hem och sova. Jag somnade nämligen 02.30 inatt och steg upp klockan 06.00. 3,5 timmar, tack för det, Televerket!
♥
