Sanna Henning

Fan hörrni. Jag vet inte hur det här känns... Det börjar bli rejält jobbigt inför resan nu, jag har sån förbaskad resfeber. Jag tror att poletten börjat trilla ner när det kommer till hur lång tid tre månader är. Tre månader av mitt liv är ju inte något att prata om, men tre månader just nu är ju hur mycket som helst. Sitter här i soffan och håller tillbaka tårarna redan, hur fasen ska det här gå? Fast det är ju på två sätt också, jag längtar något helt otroligt för jag tror att jag kommer att få en kanonupplevelse. Så man kan säga att jag toklängtar till något som jag är livrädd för. Smart.
Det jobbigaste är inte att åka hemifrån i tre månader, allt kommer ju att stå kvar när jag kommer hem, utan all snö och is bara. Problemet är att det gör ont bara av att tänka att jag inte kommer att träffa Johan på tre månader, hur jobbigt kommer det då att vara att vara utan honom på riktigt så länge?
Tips någon? Hur ska jag tänka för att inte bryta ihop innan jag åkt?

Tro inte att jag inte vill åka, för det vill jag. Verkligen. Nu.