Raggers och onyttigt tänk
Hon får agera socialtjänstpengatant framöver. Jag är så fantastiskt dålig på att hushålla med de stackars småpengar jag får in, så nu har mamma tagit över kontokortet och hon gör veckobudget åt mig. Finemang!
Det går rätt bra med att vara mindre onyttig iaf. Jag har lyckats hålla mig borta från godsaker, nästan helt. Men jag börjar fundera om det kanske inte är så bra för mig att vara så strikt med tanke på min trassliga historia med ätstörningar och skit. Idag tog jag fyra-fem dillchips av Johan. Fem ynka små chips är inget att bråka om, det vet jag ju, men likförbannat så mår jag dåligt över en sån skitsak. Jag fick så dåligt samvete och känner mig så äcklig så att jag har varit på väg att börja gråta flera gånger. Det är tur att jag tycker att det är så fasansfullt vidrigt att kräkas, annars hade det nog inte varit helt främmande.
Tror att jag borde ta det lite lugnare med det här. Kanske borde "tänka lite mer på vad jag äter" istället för att "bestämma sig att sluta".
Mina tankar kring mat är nog onyttigare än mitt intag av detsamma.
Hej Sanna! Jag har varit en riktig godisråtta... ja, alltid antar jag. Att bestämma sig för att sluta har aldrig funkat. Men så provade jag LCHF och nu är sötsuget borta. Jag äter mig mätt och har inte lika mkt humördalar. Kanske vore något för dig? :)
Som du säger är tankarna din "fiende". Man ska äta det man vill men allt i måttliga mängder. Börjar man nästan gråta är det inte bra och tankarna har tagit över för mycket. För Sanna, du är INTE tjock!!!
Sara - det är just kolhydraterna jag håller mig borta från. Pappa lever efter LCHF sen ett år tillbaka och han mår bättre än nånsin. Men det är alltid svårt att börja antar jag...
Klara - Tack. Jag vet att jag inte är tjock. När jag tänker rationellt så vet jag att jag har en bra kropp. Men det är som du säger, tankarna som är fienden. När jag faller i de här dalarna så gäller det bara att jag stannar upp och tänker efter, låter huvudet komma ikapp mina handlingar.
Mitt förbud sket sig :D
