Pust, stånk, stön.

Ännu en natt till handlingarna. Det är tamejsjuttsiken inte lätt när det är svårt kära vänner... har sån fruktansvärd träningsvärk just nu, jag vet inte hur det här ska gå till. Ska snart försöka släpa mig ut till pappas lilla igenimmade Golf och försöka ta mig hemåt, till sängen. Min varma, mjuka, härliga säng. Den är rätt underskattad den där saken alltså.
Hilfe, vad jag yrar. Jag som inte ens vet hur man bloggar när jag är vid mina sinnens fulla bruk.

Go'morgon, eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0