Karriär?
Jag är bara 21 år gammal. Ingen egentlig ålder att hänga upp sig för. Men jag tror att jag börjar förstå vad Angelica menar med åldersnoja. Hon säger ju att hon har jobbigt med att hon "redan är 20 år" och jag har alltid sagt det att jag vill gärna vara äldre. Men jag börjar verkligen få lite av panik över mitt liv.
Det är mest det här med jobbet och med att börja plugga som stressar mig. Som det är just nu så sitter jag på ett jobb där jag inte trivs, och det tror jag har att göra med att jag inte får in någon rutin när det gäller arbetstiderna. Det tär verkligen på mig. Jag vill börja plugga igen, det känns som att det är ett så lätt liv på något vis. När man pluggar kan man få in någorlunda regelbundna tider när det gäller frukost-lunch-middag. Man kan träffa sina vänner och vara lite mer flexibel. Det gör inte så mycket om man missar en föreläsning liksom, det kan man alltid ta igen själv.
När det gäller mitt jobb så är det en sån himla press hela tiden, speciellt när det gäller tillgängligheten (jag tänker inte förklara, alla som läser min blogg vet vad jag pratar om). Hela tiden så är det mål man måste nå upp till, och en jäkla stress hela tiden. Speciellt när man jobbar dagtid och inte får andas mellan samtalen.
Jag har bestämt mig att det är dags att börja plugga till hösten, inte så mycket för att jag verkligen börjar få panik "för att det är dags", utan mer för att jag känner att mitt jobb verkligen suger ur en massa energi ur mig. Jag vet inte om jag orkar med detta så mycket längre om jag ska vara ärlig. Det tar verkligen emot att gå till jobbet nu för tiden och när jag väl är här så längtar jag hem. Och det är ju, som ni förstår, ohållbart i längden.
Frågan är bara vad sjutton jag ska bli när jag blir stor. Sista ansökningsdag är den 15 april och innan dess måste jag alltså ta mitt livs största beslut. Jag har alltid haft min "karriär" klar för mig. Den har ju varierat hela tiden, men jag har aldrig varit utan idéer. Men just nu är allt bara blankt. Inget av mina tidigare funderingar kring det hela lockar mig. Jag har haft drömmar om allt från officer via läkare till skådespelare och arkeolog till polis. Men inget alls känns aktuellt längre. Och nu är det hela viktigare än någonsin, för som jag känner nu så är det en fråga om att jag ska orka vidare. Jag måste börja plugga eller åtminstone bestämma mig för vad jag vill pyssla med, för mitt jobb klarar jag inte mycket längre...
Nu till min vädjan till er:
Ni som läser min blogg är de som känner mig bäst. Jag vill att ni tar en minut och funderar över vad ni tror att jag skulle passa i för yrke och vad jag skulle trivas med att göra och lämnar en kommentar. Jag behöver verkligen all hjälp jag kan få, för just nu känns det mesta bara mörkt och hopplöst.
♥
Först vill jag säga att jag håller med dig om pressen, jag trivs men det är från dag till dag. Tillgängligheten är en stressfaktor utan dess like, jag blir galen!! Jag har min plan i livet, som fått sig några hårda bakslag men som nu verkar reda upp sig och därför känns det lättare att gå till jobbet. Jag känner din hopplöshet för jag har också känt den emellanåt.
Men vad jag tror är att du ska heller inte pressa dig till ett beslut, du ska inte hoppa på något bara för att du vill plugga. Hellre att du väntar ett år och hittar en perfekt utbildning.
Men om du känner som du gör med jobbet och redan varit påväg därifrån en gång så kanske du ska tänka om.
Vet inte om jag är till någon hjälp med som avslut på detta milslånga inlägg så vill jag bara säga att jag tycker du är en jättebra telefonist och jag inspireras av dig. Så du vet. Många kramar från Emma
Äh. Emma sa ju i princip allt det som jag ville säga. Fast hon gjorde det nog bättre och mer välformulerat än jag skulle ha gjort.
Anyhow så tycker inte jag heller att du ska ruscha in i något som du är helt hundra på. Been there, done that och det slutade ju inte så jättebra. Det du kan göra är att läsa någon fristående kurs som låter intressant, komma in i studentlivet och fundera vidare under tiden.
När jag kommer in i såna tankebanor som du har brukar jag titta på den här (http://www.youtube.com/watch?v=xfq_A8nXMsQ) och sen känns allting väldigt mycket bättre.
Jag tycker du ska bli lärare :D Kanske i geografi på gymnasiet? :D
Mycket kan jag bestämma åt dig, antalet vinglas och vilka babes du ska hooka med... Men du kommer att komma på vad du vill bli själv :P Det vet du lika bra som jag :) hörs imorgon!
Jaadu kanske lärare som fisen skrev, i eng och geografi kanske.. ta inte filosofi för det va du inge bra på, haha va tvungen att gläns lite själv :P Eller sjuksköterska och bli typ barnmorska, skulle du nog gilla....! :P
Puss
Men Sanna lilla gumman, du som visste precis vad som skulle bli av dig för ett och ett halvt år sedan. Är veterinärplanerna borta? Jag som då är några år äldre :-) och redan genomgått vad jag kallade 20årskrisen har ett råd som föregående redan skrivit. Stressa inte! Att plugga är kämpigt och man måste verkligen vilja göra det om det ska bli bra. Byt istället jobb och låt frågan bero, en dag vet du bara vad du ska göra.
Lycka till!
Arbeta med barn...Det behöver du egentligen ingen vidare utbildning för, det faller sig naturligt för dig. Alla borde arbeta med något som dom älskar. Men alla gör inte det eller vet inte riktigt vad det är...än...
